Charles Connor heter denne man, som var med och formade den tidiga rock-eran med sitt trummande bakom Little Richard och en rad andra artister. Connor dog i somras, 86 år gammal, och så här dagarna innan allhelgona låter jag denna krönika bli en hyllning till honom och andra musikutövare som lämnat jordelivet.
Connor är inte den enda som fått lägga ifrån sej trumpinnarna för gott detta år. Stones trotjänare, Charlie ”Stenansiktet” Watts, är förstås en, Ron Tutt en annan. Tutt spelade på skivor och turnéer med bland andra Elvis Presley, medan Bosse Skoglund blev en legend i musiker-Sverige med sitt breda register. Hans trummor hörs både på schlager med Siw Malmkvist, progg med Fläsket Brinner och jazz. Men framför allt är han känd som batterist hos Peps Persson i hans Blodsband. Peps dog i juni, några månader innan en av Jamaica-reggaens portalfigurer, Lee ”Scratch” Perry, gick ur tiden. ”Liden såg”, med Bosse bakom trummorna, är Peps tolkning av en av Perrys och Bob Marleys låtar.
Ett par sekunder av introt till ”House of the rising sun” och du känner genast igen The Animals ikoniska hit. Bandets i år bortgångne gitarrist Hilton Valentine låg bakom det effektiva riffet, som ”loopas” låten igenom. Ett sådant cirkulärt riff hörs också i charmiga ”The fool”, en hit från 1956 med Sanford Clark, skriven och producerad av sverigevännen Lee Hazlewood. Den blev Lees entrébiljett till branschen. Clark får betraktas som ett one-hit-wonder - något jag vurmar extra för och en tanke går då också till James Purify. Han och duo-partnern Bobby är idag bara hågkomna för eleganta hiten ”I’m your puppet” från 1966. Sanford Clark och James Purify är några av offren för covid-19 detta år.
The Everly Brothers stämsång står högt i kurs hos Paul Simon och när han och Garfunkel återförenades i en turné 2003 tog de med duon för ett ärevarv sent i karriären. Phil Everly dog för sju år sedan och i augusti dog brorsan Don, som skrev deras hit ”Cathy’s clown”. Stilbildande i konsten att berätta en historia i en låt var likaså i år bortgångne Tom T. Hall. Countryartister plockade upp hans sånger och 1968 blev det jackpot för Jeannie C. Riley med hans berättelse om kvinnan, som bär superkorta kjolar och får stämpeln olämplig som mamma av lärarna på dotterns skola. Men hon ger igen med besked på föräldramöte med avslöjanden om skolledningens dubbelliv.
På 70-talet fogades gärna historier in i dramatisk musik med tempobyten och grandiosa arrangemang - tänk Queen! Mästaren i genren var Jim Steinman som hovleverantör till Meat Loaf, men han skrev även låtlistans världshit med Bonnie Tyler. Och en tidig exponent för denna drama-pop var Barry Ryans ”Eloise” 1968. Steinman och Ryan avled detta år, liksom rapparen Duke Bootee. I hip hopens barndom när texterna oftast var egocentriskt självförhärligande, skrev Bootee historia 1982 med ”The message”, som avslutar låtlistan. Dess socialt engagerade text tog genren i en ny riktning.
Lyssna på Spotify, sök på: Kaj Kindvalls låtlista
1. Little Richard, Keep a knockin’ 2. Peps Blodsband, Liden såg 3. The Animals, House of the rising sun 4. Sanford Clark, The fool 5. James & Bobby Purify, I’m your puppet 6. The Everly Brothers, Cathy’s clown 7. Jeannie C. Riley, Harper Valley P.T.A. 8. Barry Ryan, Eloise 9. Bonnie Tyler, Total eclipse of the heart 10. Grandmaster Flash & The Furious Five, The message
Kaj Kindvall nås på kaj.kindvall2@gmail.com