Jag kommer ihåg när min syster fick barn och lika snabbt som hon tryckte ut ungen vände sig hela släkten mot mig och sa:
När är det din tur?
Jag hade precis fyllt 21, sagt upp mig från mitt jobb och när jag fick den frågan bestämde jag mig för att alltid köra med dubbla kondomer.
Aldrig skulle jag skaffa barn. Usch, vilket ansvar.
Den känslan har funnits kvar, men började sakta försvinna för ungefär ett år sedan. Varför vet jag inte. Kanske är det åldern. Kanske vill jag ge mina syskonbarn kusiner eller kanske är det för att jag vet att jag hade blivit världens ballaste morsa.
I alla fall.
Det finns en anledning till att det fortfarande tar emot att skaffa barn och det är att behöva träffa andras störiga barn. Jag har fått ett smakprov de gånger jag ha varit barnvakt åt mina syskonbarn och behövt spendera oändliga timmar på diverse lekland, djurparker och lekplatser.
Och jag mår skit varje gång.
Missförstå mig rätt.
Jag älskar mina syskonbarn mer än något annat. Även om jag efter att spenderat en hel vecka med dem inte ville se dem igen på ett tag.
Att vara med dem är det som får mig att fortsätta vilja vara en bra människa.
Nog om att hylla mina "egna" barn – vilket förresten exakt varenda förälder gör oavsett om det bara gäller att barnet lyckats ta på sig en jacka utan att skrika.
Det finns ingenting som tär mer på mitt tålamod än att dels behöva låtsas gilla ungen som min systerson precis börjat leka med, men också att behöva stå och kallprata med ungens förälder.
För föräldrar vill bara prata om en enda sak – deras barn. Och sällan är de roliga. Föräldrarna alltså.
Efter att jag hade spenderat timmar på leklandet ville jag duscha i handsprit för allt jag kände var barnbacillerna som kröp längs med min kropp.
Men när jag är på bio och min systerdotter sträcker fram sina snorkråkor till mig tycker jag bara att det är gulligt.
Varför är det så?
När jag tänker på att skaffa egna barn är allt jag kommer fram till:
Föräldramöten.
Magsjuka.
Löss.
Bli upprörd över familjeparkeringar.
Att bli en typisk tråkig förälder.
Andra mammor som ska kommentera allt man gör "fel".
Och där någonstans drar min livmoder ihop sig och jag börjar överväga dubbla kondomer igen.