Vem vet vad som hänt sedan detta skrevs? Kanske har president Trump barrikaderat sig inne i Vita Huset. Kanske har han avsatts och placerats i en bunker med en välbehövlig tvångströja. Bara en sak är 100% säker, hans trognaste supportrar har hittat på nya ursäkter för det kaos som de mest fanatiska bland dem åstadkom i onsdags:
Trump uppviglade visst inte folkmassan att storma kongressen. Och sa han något i den stilen så menade han det inte. Han vill faktiskt inget illa. Vad det som hände så mycket att orda om egentligen? Några sönderslagna fönster. Förresten var mobben infiltrerad av våldsvänstern. Media förvränger allt. Valet stals! Bara Trump förstår.
Nog nu.
Donald Trump var störd 2016. Och han är ännu mer störd nu. Han är en bedragare och narcissist, älskad och beundrad. Vid det här laget lever Trump och hans kärnväljare i behaglig symbios. Han är bilhandlaren som prånglar skrothögar. De är köparna som ivrigt betalar ockerpriser. Om han säger att valet är riggat, hur kan något annat vara sant? Han säger ju alltid som det är.
Den här tragedin borde nått sista akten men det finns inget slut i sikte. Inte när Trump lämnar Vita Huset. Inte när president Joe Biden högtidligt lovar att ena nationen.
Trump kommer fortsätta sin gnällturné i all oändlighet, det eviga offret, en patetisk figur driven av sitt omättliga behov att tillbedjas som en gud av människor som gjort hans ord till lag. Han struntar i om han drar hela landet i skiten. Egot måste matas till varje pris. Andra representanter från samhällets dynghög kommer flockas runt honom, en hånflinande svans av självpåtagna sanningssägare. Här finns ju pengar att mjölka i anti-etablissemangets namn. Menar du allvar med att rädda vår civilisation? Öppna plånboken. Varje bidrag hjälper.
Många kommer till slut att vända honom ryggen, men en liten grupp blir kvar, de mest förorättade, de allra mest beroende av konspiratoriskt gift. Jag vet hur de hamnade här. Skruvad mediebevakning, förlorat förtroende, korrupta makthavare. Men...bla, bla, bla...ibland tar ursäkterna slut och det personliga ansvaret vid. Och det läget infann sig långt innan en uttalad nationalist kastade upp fötterna på talman Nancy Pelosis skrivbord och åhörarna i kongressen tog skydd på golvet medan kravallpolis drabbade samman med ett gäng frustande feberfantasier.
Visst vore det underbart om blivande president Joe Biden satt på lösningen. Men dagens demokratiska parti har slängt Martin Luther Kings budskap om vår gemenskap som människor på tippen. Så medan Biden sjunger kärlekens och enighetens lov ser jag kniven som hackar individer i identitetspolitiska småbitar. Hur kan någon tro att det kommer sluta väl?
Det är möjligt att jag blivit en kallhamrad cyniker. De senaste åren har onekligen tärt en del på psyket. Vi lever i ett delirium av misstänksamhet och vilda konspirationsteorier. Hur återhämtar sig en nation när det är presidenten själv som leder psykosen?
Till sist, några önskningar: Jag vill se ett slut på stridsretorik och spydiga utfall från alla politiker, speciellt kongressens mest polariserande medlemmar, från höger till vänster. Är verkligen kvaliteter som grace och dignity för mycket att begära? Framförallt måste väljarna sluta belöna den värsta sortens kandidater och sluta försvara det oförsvarbara. Principer heter det visst.
Tur det fortfarande går att vara naiv.
Ulrika G. Gerth är uppvuxen i Åby och bor sedan länge i nordöstra USA. Hon nås på ulrikag@gmail.com.