Det behövs fler kvinnor som gillar snusk

Tidigare i år, när snön fortfarande slaskade kvar, gjorde jag slag i saken och ställde mig i kö på en omtalad svensk debutants bok.

Snuskiga flickors klubb borde få växa och frodas ohämmat i Sverige, skriver krönikören Emelie Fredriksson.

Snuskiga flickors klubb borde få växa och frodas ohämmat i Sverige, skriver krönikören Emelie Fredriksson.

Foto:

Krönika2017-05-13 09:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Några veckor senare, efter vad som kändes som en evighet, kunde jag hämta ut Tone Schunnessons vackert pastelliga ”Tripprapporter”. Till naturen är jag misstänksam mot hypade saker, jag gillar inte att bli besviken. I det här fallet hade jag tjuvläst bokens inledande sidor hos en vän i Göteborg och blivit lite smått lyrisk. Tyvärr var jag tvungen att åka hem dagen därpå och så var det med det. Men nu hade det alltså äntligen blivit min tur. Sida upp och sida ned fylld av svindlande tankegångar, slingrigt språk och ja... mustigt, jag rent av snuskigt, innehåll. Kroppsvätskor, dekadens, drogrus och toalettonani.

En bokvän till mig undrade vad jag tyckte, jag svarade att den var lite för mycket Ulf Lundell för min smak. Urspårad, vältrande, too much. Är det inte härligt då menade han, att tjejer också porträtteras som svettiga, kåta och på glid? Mja svarade jag, det har väl gjorts sedan 70-talet? Tankarna gick till Erica Jongs knapplösa knull och Suzanne Brøgger, som efter boken ”Crème fraîche”, hamnade under avdelning skandalförfattare. Jag slog bort hans kommentar. Men häromdagen slog det mig, han kanske har rätt? Skånska rapparen Joys ord i låten ”Kattliv” fick tankarna att sprätta iväg:

”Ett – Levde livet som jag bara hade ett

Gjorde allt för att bli sedd, där förlora' jag mig själv

Två – Jag var ung o kåt, kunde vatt igår

Nyfikenheten gjorde att jag särade mina lår”

Vad var det egentligen som fick mig att tycka att Tones bok var för mycket? Prydhet, tråkmånsighet eller bara en föråldrad bild av vilket kön som kan och får vara snuskig och oborstad? Sveriges största podcast om sex heter ”Alla våra ligg”. Där pratar Anna Dahlbäck och Amanda Colldén ocensurerat om sex och bjuder även in gamla ligg i samtalen. Länge höll de sina identiteter hemliga trots framgången. ”Alla våra ligg” fick vart fall poddgiganterna Sigge och Alex att blekna. För mycket snusk var deras dom, fånigt, snaskigt. Är vi i Sverige fortfarande ovana inför fenomenet snusk när det kommer från ett kvinnligt perspektiv?

Snuskiga flickors klubb borde få växa och frodas ohämmat i Sverige, för den klubben är förvånansvärt liten. Vi behöver fler Tone, fler Joy och fler som Anna och Amanda. Läste förövrigt Martina Montelius ”Oscar Levertins vänner” för lite sen, även det ett tips för dig om du precis som jag behöver lite mer kvinnor som gillar snusk i ditt liv.