På en dag, där solen egentligen aldrig gick upp och den skånska vintern visade sin allra gråaste sida, behövde vi en lägereld och hjältar för den allra första kvällen i vår eviga musikfest och Melodifestivalen.
Vi fick det.
När jag stod där öga mot öga med Smash Into Pieces värmde lägereldens historiska flammor från 2023 i takt med Apocens ilsket röda mask och de förväntansfulla, nyfikna bandmedlemmarna i sångaren Chris Adam och gitarristerna Benjamin Jennebo (nybliven östgöte i Linghem) och Per Bergquist. Det har gått knappt ett år från deras sensationella genombrott med "Six feet under", som slutade trea i Melodifestivalen förra året.
Deras häftiga resa började i Malmö.
"Det känns som om vi aldrig hunnit gå av den här scenen. Det här året har bara snurrat på i en vansinnig fart. Nu står vi här igen. Nu vet vi mer vad allt handlar om. Det visste vi inte förut", sa Chris Adam under sin svarta keps.
Och då, precis som nu, har låtskrivaren Jimmy "Joker" Thörnfeldt från Norrköping en del bakom årets bidrag "Heros are calling".
"Vi har gjort det lite större, lite häftigare och lite pampigare... Numret är rejält påkostat också, men det kommer flyga", sa "Joker" säkert på vägen in i arenan för eftermiddagens repetitioner.
Det gör det.
Från början till slut.
Det är tur gruppen är sist ut i premiärkvällens startfält. Få, om ens någon av de andra fem numren, hade kunnat resa sig från knocken de fyra levererar under sina tre minuter på scenen. Det är tufft, skarpt, snyggt, dyrt och riktigt, riktigt bra från början till slut. Sångaren Chris Adams röst bär stort och kraftigt i väntan på hjältarna framför ledskärmar och genom det röda laserljuset. Det är absolut ingen tvekan om deras fortsatta resa i vår.
Vi ses i Friends Arena den 9 mars.
"Joker" kan lugnt boka in den kvällen också.
"Jag tröttnar aldrig på den här cirkusen. Jag sitter hemma i min studio tio-elva månader om året, men den här tiden får man äntligen komma ut i verkligheten och se var låten tar vägen. Det händer ju aldrig annars. Då släpper man iväg den, men här blir den en del av ett sammanhang på ett unikt sätt. Det är härligt och häftigt", tyckte han.
Det är mer osäkert vem eller vilka Smash Into Pieces får med sig.
En del av mig säger öppningslåten "Supernatural" med Adam Woods, där det faktiskt finns en viss känsla och vinnande toner av såväl "Euphoria" och "Tattoo" i sig. En annan del lutar mot "Hela världen väntar" med Samir & Viktor. Det är ett klassiskt nummer signerat de två energisprakande herrarna, som aldrig slutar festa, skratta, skoja och leva. Det brukar oftast gå bra hem i tv-sofforna. En tredje del lyssnar på en ren uppgörelse mellan "Forever yours" med Elisa Lindström och "Awful liar" med Lisa Ajax. Lindström har sin stora publik i dansbandens spår, men Ajax låt är vassare och kan hon nå ut med sin röst och spröda trygghet mitt i allt det svarta har vi kittlande duell där också.
Ni fattar.
Det är totalt vidöppet bakom Smash Into Pieces.
Det är, till sist, 50 år i vår från Abbas magiska seger med "Waterloo", som på något sätt blev starten på så mycket mer. Loreens seger i Liverpool öppnade dörren för ett svenskt värdskap i Eurovision i Malmö under sista veckan i maj. Tänk om, bara tänk om, vi fick se Abba på den scenen allt en gång började.
I den här världen finns inga gränser för drömmar.
Det är så.