"Efter ett tag känns det som att jag har hamnat på världens roligaste svensklektion", skriver vår recensent.
Det var stor förväntan i luften när jag steg in i ett nästintill fullsatt Crusellhallen i Linköping. Fredrik Lindström har gått från komiker, till underhållande folkbildare i det svenska språket, tillbaka till komiker och nu tillbaka till underhållande folkbildare i det svenska språket. Till den här turnén har han också med sig skådespelaren Helena Lindegren som sannerligen är en frisk fläkt. Föreställningen har marknadsförts som "Den svenska dialektshowen - av och med Fredrik Lindström" men faktum är att Helena Lindegren får så pass mycket scentid att det känns orättvist att hon bara benämns som en sidekick i en bisats. Hur som helst ska de tillsammans under kvällen dissekera dialektala egenheter i allmänhet och östgötskans egenheter i synnerhet. För en stor del av showen upptas nämligen av vår egen dialekt.
Men det börjar lite trevande. Samspelet mellan de båda estradörerna är lite hackigt. Dels pratar de i munnen på varandra så att det är svårt att hänga med, dels går första halvtimmen åt till att cementera att Fredrik Lindström faktiskt inte bara är en "professor" i På Spåret utan att han faktiskt har en riktig examen i språkhistoria. Vi fattade första gången, Fredrik!
Replikerna känns inövade och spelade snarare än den spontana, enkla känsla som jag tror man vill förmedla, men det är inget som stör mig nämnvärt.
För showen tar fart och efter ett tag känns det som att jag har hamnat på världens roligaste svensklektion. Visste du till exempel att man, enligt studier, pratar mer dialekt när man är naken? I showen illustreras detta av en verbal iscensättning av ett samlag på östgötska. Helena Lindegren skriker ut "Så sköööönt Kennet!" på en felfri östgötska och publiken viker sig av skratt. När jag läst recensioner av tidigare föreställningar förstår jag att detta segment, det östgötska samlaget, är ett av de populäraste inslagen även på andra ställen i Sverige. Östgötskan verkar helt enkelt vara roligast.
Fredrik Lindströms och Helena Lindegrens föreställning i Crusellhallen lockade storpublik i veckan.
Och östgötskan får ta rikligt med plats under hela showen och det verkar som att publiken har ett gott mått av självdistans eller möjligtvis är lagda åt det självspäkande hållet. För skratten ljuder aldrig så högt som när det härmas eller pratas om vår egen dialekt. Publiken ges möjlighet till att ställa östgötska dialektfrågor direkt till språkhistorikern som alltid har bra svar. Men när publiken får utmana Fredrik Lindström i att höra skillnader i östgötskan, till exempel på orden tomten (som delar ut julklappar) och tomten (där huset står), går till och med dialektexperten bet.
Helena Lindegrens bredd i att härma dialekter är enorm. Troligtvis hade hon kunnat utge sig att vara varifrån som helst i Sverige utan att någon hade synat bluffen. För är det något vi östgötar vet mycket om så är det hur folk misslyckas med att härma östgötskan på ett trovärdigt sätt. Den här förställningen hade kunnat falla med det men både Helena Lindegren och Fredrik Lindström lyckas pricka rätt i både ton och melodi. Att de dessutom har lite lokalkännedom - de pratar om att vara fuller på Ågatan och Hamlet - är pricken över i:et.
Fredrik Lindström drar ner de största skratten när den östgötska dialekten dissekeras.
Närmare två timmar efter föreställningen påbörjats så är den slut och tiden har gått väldigt fort. Det känns som att magister Lindström bemästrat den populärvetenskapliga undervisningen och fått oss alla väldigt intresserade av dialekter.