Den mogne mannens alibi

Ni kanske har märkt det. Alla spelar padel nu för tiden.

Foto:

Krönika2019-03-09 10:00

Eller låt mig korrigera det en aning. Är du nånstans kring 40 plus (eller det som brukar kategoriseras som medelålders) och uppåt så är chansen, eller risken snarare (jag återkommer till det), stor att du spelar padel. Har du en självbild om att du nånstans ”gillar att hålla igång” och ”behöver en boll för att det ska vara roligt” så är chansen, eller risken, stor att du spelar padel. Är du av manligt kön är chansen, eller risken, extra stor att du av dessa anledningar spelar padel.

Jag kan säga check på allt ovanstående. Missförstå mig inte, det är en vansinnigt rolig sport. En förlåtande sport där du med relativt liten ansträngning plötsligt kan känna dig ganska hyfsad. En sport där du efter relativt kort tid kommer på dig själv med att fundera på hur bra du faktiskt hade kunnat bli om du bara börjat med det här tidigare. Den känslan försvinner i och för sig lika ofta som den dyker upp när du drar en stenhård smash i nätet från en dryg halvmeter eller möter nån som är bra på riktigt men för en man i mogen medelålder som har en självbild av att gilla att hålla igång och gärna har en boll med i sammanhanget är det farligt beroendeframkallande.

I vissa fall gränsar det till ren besatthet och padel har blivit den mogne mannens alibi. Jag har hört historier om hur vissa helt slutat att titta på vanlig tv och enbart tittar på internationella padelmatcher på Youtube. Det köps nya racketar och tillbehör i skrämmande takt. Familjer försummas och planerade semesterresor ställs in till förmån för padelresor till Spanien.

Min egen bekantskapskrets är inget undantag men som så ofta börjar vi ibland i fel ände. När beslutet att bilda lag togs var namnet det viktigaste. Att göra en liten blinkning till de redan invigda och samtidigt skapa förvirring hos alla andra ska inte underskattas. Vi landade till slut i Paul Collins Beat, en homage till powerpoppionjären Paul Collins som på 70-talet spelade i The Nerves, bland annat skrev "Hanging on the telephone" som Blondie senare fick en hit med och som under 80-talet gjorde fina men förbisedda plattor i eget namn. Ni fattar, en hyllning till en hjälte som aldrig riktigt fått den uppskattning han förtjänar. På padelplanen skulle vi i alla fall ära hans namn. Problemet är bara att alla tror att vi heter Phil Collins Beat. Inte riktigt lika snyggt och tufft om man säger så och det kan vara en förklaring till att de riktigt sportsliga framgångarna uteblivit ...

Det där med risken ja, padel kan på ytan framstå som en oförarglig aktivitet men skenet bedrar. Jag har aldrig haft så många skadade människor i min omgivning. Ständigt surrar det av uppgifter om brustna hälsenor, sönderslitna baklår och vader eller vådliga axel- och nackskador efter våldsamma kollisioner med plexiglaset. Jag har själv drabbats och kinesiologitejpen och stödstrumpan är numera mina bästa vänner.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!