Gösta Oswald 1950.
Isen över sjön nedanför min stuga ligger kvar, men har fÄtt den dÀr uppluckrade blÄgrÄ nyansen som tyder pÄ att den gÄr upp om nÄgon dag. En blek sol över skogen pÄ andra sidan viken och en rÄkall vind som drar genom buskagen i slÀnten ner mot det frusna vattnet.
Det Àr inte vinter, men inte riktigt vÄr heller, utan den tid pÄ Äret som ibland gÄr under benÀmningen den femte Ärstiden.
Första gĂ„ngen jag stötte pĂ„ uttrycket kan nog ha varit hos Gösta Oswald. Det har gĂ„tt en evighet sedan dess och jag minns inte sammanhanget, inte heller i vilken av hans böcker det stĂ„r, men det borde vara ganska lĂ€tt att hitta. Det blev ju bara fyra verk innan han drunknade i havet utanför Visby. Det var pĂ„ sommaren 1950, han var 24 Ă„r gammal och efterlĂ€mnade ett hyllat författarskap som bestĂ„r av âDen andaktsfulle visslaren, âEn privatmans vedermödorâ,âRondoâ och "Christinalegenderâ.
Mitt allt opÄlitligare minne hÀvdar i vilket fall att han inte syftade pÄ vÀderleksrapporter eller meteorologi och att den femte Ärstiden var en allegori över den existentiella osÀkerhet som prÀglade bÄde honom och tiden efter andra vÀrldskriget.
Formuleringen har lite ovÀntat Äterkommit under den senaste mÄnaden nÀr nyhetsrapporteringen visat bilder av flyende mÀnniskor och sönderbombade byggnader i olika ukrainska stÀder.
Vanligtvis uppskattar jag de hÀr dagarna pÄ Äret, som trots all fÀrglöshet ÀndÄ pÄminner om det som vÀntar de nÀrmaste veckorna nÀr vintern definitivt ger efter för vÄren.
Men den hÀr gÄngen Àr det annorlunda och det kÀnns definitivt som om almanackan försetts med nya, tidigare okÀnda sidor och att vi i nÄgon menig gÄtt in i en Ärstid som inte följer den vanliga tidsloppet.
En femte Ärstid, en tid av existenteill osÀkerhet, har kommit till bÄde Ukraina och resten av vÀrlden.
NÀr jag skriver det hÀr rapporteras det om framsteg i fredssamtalen mellan Ryssland och Ukraina, men de flesta bedömare verkar ÀndÄ överens om att det ryska angreppet har underminerat den europeiska sÀkerhetsordning som gÀllt sedan kalla krigets slut. Att det ocksÄ öppnat för ett politiskt och mentalt skifte, som redan gett utslag i höjda försvarsanslag, större intresse för en NATO-anslutning, men frÄgan Àr vad vi har att se fram mot. Ett permanent, men ocksÄ svÄrtolkat tillstÄnd av konflikt - varken krig eller fred.
Isen gÄr upp vilken dag som helst, men i Ukraina pÄgÄr det fruktansvÀrda som dessvÀrre ser ut att kunna pÄgÄ ett bra tag till.
Pauli Olavi Kuivanen Àr kulturjournalistisk nestor.
Pauli Olavi Kuivanen Àr kulturjournalistisk nestor