Renée Frangeur, Genushistoriker, IKFF-ordförande och medlem i Motala för jämställdhet, Mfj: "De var politiska genier och erfarna yrkeskvinnor"

För 100 år sedan i mars 1921 höll rösträttsrörelsen (LKPR) sitt segermöte i Stockholm med högtidstal av Ellen Key. Den allmänna och lika rösträtten hade äntligen klubbats igenom. För andra gången i Sverige fattades detta beslut, eftersom det var en grundlagsändring. LKPR bestod som mest av 17 000 medlemmar, en av de största folkrörelserna på sin tid. Många av kvinnorna var gifta med män som stöttade dem. Motståndet i Sverige var högern i första kammaren, som var stark och bromsade liberalers och socialdemokraters motioner om allmän rösträtt i riksdagen i nästan 20 år!!

Kerstin Hesselgren (1872-1962) var den första kvinnliga ledamoten av första kammaren, som 1921 valdes in i Sveriges riksdag. Det väckte uppseende att hon som första och enda kvinna kunde ta plats i kammaren. En polis som vaktade vid slottskyrkan för riksdagens öppnande, stack fram sin arm och sa till Kerstin Hesselgren: ”Nä inga fruntimmer här. - Jo, sa hon, denna gången går det.” Och talmannen Hugo Hamilton i första kammaren fick problem med vad han skulle säga. Därför sa han ”Mina Herrar” i flera år. Kerstin Hesselgren var van vid att vara den första. Hon var den första skolköksinspektören, bostadsinspektören och yrkesinspektrisen i Sverige. Oförtröttligt åkte hon land och rike runt, inspekterade arbetsplatser och påtalade missförhållanden. I Genève blev hon invald som delegat i Nationernas Förbund 1928. I riksdagen förde hon fram nya frågor om högre löner för barnmorskor, alla kvinnors rätt till statliga tjänster med lika lön som män, sexualupplysning och asyl för flyktingar samt aktivt fredsarbete. Hon blev politisk vilde efter två år och återvald som sådan, men gick in i Folkpartiet och andra kammaren 1936-1944.

Elisabeth Tamm (1880-1958) var Kerstins nära väninna och liksom hon frisinnad och aktiv i konstellationen Fogelstad. Hon ärvde godset Fogelstad och lärde sig hur man skötte ett gods av sin far. En av hennes första anställda var en kvinnlig lagårdskarl! Tidigt blev hon kommunalpolitiskt intresserad och aktiv i Sörmland och hade också framträdande poster i sin hemkommun Julita. När Kerstin Hesselgren valdes till ordförande i nystartade Svenska Kvinnors Vänsterförbund 1931 blev Elisabeth Tamm dess sekreterare. Tillsammans med Elin Wägner skrev hon Fred med jorden, en av de tidigaste miljömedvetna böckerna. Hon satt bara en period i andra kammaren för Liberala Samlingspartiet, men var ändå en aktiv ledamot i sociala frågor, jämställdhet och jordfrågan.

Agda Östlund (1870-1942) socialdemokrat, var länge aktiv i sitt parti, i kvinnoklubbar samt riksdagskvinna. Hon utbildade sig till sömmerska och var den enda av de första riksdagskvinnorna, som talade i Motala.  Verkstadens kvinnoklubb hade den 12 april 1908 bjudit in henne till faninvigningsfest i Gamla Folkets hus. På fanan stod det Allmän Rösträtt på ena sidan och på den andra Nykterhetsupplysning och Människovärde. Agda Östlund var nämligen både medlem i IOGT och övertygad om att kvinnorna skulle ha rösträtt samtidigt med männen, hennes parti ville att männen skulle prioriteras till en början. Mötet drog till sig 62 medlemmar. Hon for runt i landet, startade kvinnoklubbar och agiterade för arbetarkvinnornas organisering. Tillsammans med Kerstin Hesselgren i första kammaren drev hon sexualpolitiska frågor i riksdagen, vilken hon lämnade först 1940. Hon har uppfattats som en försynt och engagerad arbetarkvinna och en god talare.

Nelly Thüring, (1875-1972) var fotograf och socialdemokrat. Hon var den enda av de första riksdagskvinnorna, som hade barn, som hon dock ett par år lämnade bort till sin syster, medan hon själv for ut på agitationsturné. Hon färdades på motorcykel och höll möten för kvinnoförbundet. Den oroliga våren 1917 samlades kvinnor i protest under hungerupproren och krävde potatis och fred i Göteborg. Nelly Thüring tillkallades av arbetarkommunen för att lugna de upproriska. Det lyckades hon med och ställde samtidigt krav på bättre ordning på potatishandeln och fler rusdrycksrestriktioner. I riksdagen arbetade hon med fredsfrågor och kvinnofrågor.

Bertha Wellin (1870-1951) var Sophiasyster och högerns första och enda kvinnliga ledamot i riksdagen, där hon stannade i 14 år. På partistämman 1920 konstituerades Högerns Centrala kvinnokommitté, där Bertha Wellin blev andre vice ordförande. I riksdagen samarbetade hon med Kerstin Hesselgren i första kammaren och drev sociala frågor och jämställdhet. Hon var också ledamot i Stockholms stadsfullmäktige och engagerade sig i socialpolitiska problem för barn och äldre och sjukvården i storstaden.

De första riksdagskvinnorna var politiska genier och erfarna yrkeskvinnor. De satt inte stilla i sin riksdagsbänk utan for landet runt på politiska möten och startade nya föreningar. Kerstin Hesselgren var en europeisk kändis och talade flera språk. De förespråkade jämställdhet, fred och sociala frågor och de samarbetade med varandra tvärs över partigränser och geografiska gränser.