När skärmarna åker upp är det inget som döljs. Här visas hela kropparna utan minsta tygbit.
"Får det här sändas på tv?"
Det utbrast jag till min sambo fem minuter in i dejtingprogrammet Naked attraction, som sänds på femman och Discovery plus.
Upplägget: En person ska genom att bara få se fem kroppar välja vem hen vill gå på dejt med. De fem alternativen står i varsin box där en frostad glasruta hissas upp mer och mer. Glasrutan stannar dock inte vid fötterna, nej nej. I rask takt hissas den upp till midjan. Där syns fem nakna könsorgan som stirrar på Sofia Wistam som programleder, personen som ska välja dejt och alla tusentals tittare.
I avsnitt ett möts vi allra först av en man som tatuerat en bild av Pinocchio över sin penis, där näsan utgörs av... Ja, ni fattar nog. Det är väl där någonstans jag undrar om det här är så lämpligt att kabla ut. När en annan man under hela sin tid i programmet "pratar" med sin penis genom att röra på den tar jag upp skämskudden.
Sedan följer en bedömningsprocess. Här ska alltså människorna bakom glasen bedömas enbart för sina blottade lemmar. Det är tydligt att deltagarna fått strikta regler om att vara positiva i sin kritik. Aldrig förr har jag hört så många sätt att berömma fötter, ben och pungar.
Här börjar jag fundera på vad som är meningen med programmet. Kan vader verkligen säga något om ens person. "Hon har nagellack, det visar att hon tar hand om sig själv". Gör det verkligen det? Och är det verkligen nagellacket du tittar på när du har en pratande penis bredvid dig?
Ett program blir inte ytligare än så här. Allt handlar om din kropp och nu ska den granskas i tv. När Sofia Wistam säger att vi ska titta närmare blir jag stressad.
Men samtidigt får jag också en härlig känsla av programmet. För det är ganska uppfriskande att få se helt vanliga kroppar i alla storlekar och former. Inga filter här inte. Och jag tycker att avdramatiseringen av nakenheten känns befriande. Deltagarna vet vad programmet handlar om och de har inga problem med att blotta sig.
När jag ser avsnitt två känner jag mig redan mer avslappnad. Kanske beror det på att det bara är kvinnliga kroppar då. Inga pratande penisar. Här är också Bianca från Norrköping och Rebecka från Linköping med. Östgötarna står där stolta över sina kroppar, ganska coolt faktiskt. I avsnitt tre är det bara nakna män. Genast börjar jag skruva på mig och spola när de zoomar in.
Sofia Wistam leder programmet. Hon frågar deltagarna vad de tycker är viktigast på en kropp och hur de föredrar sina bröst och penisar.
Så vad tycker jag om programmet? Jag vet ärligt talat inte. Jag ska inte ljuga och säga att det inte är en skräckblandad förtjusning när skärmarna åker upp. Men när spänningen i att se nakna kroppar lägger sig så finns det inte så mycket kvar. En person som står och bedömer rumpor. Sofia Wistam som frågar vad den som ska välja egentligen tycker om för pungar. Och så lite sexualundervisning, som att små bröst är känsligare än stora. För att väga upp för personen som sagt att han gillar större pattar.
Jag vet inte vad jag känner, men jag vet att programmet får mig att känna. Det väcker tankar kring normkroppen. Nour El Refai sade i en podd att programmet är vidrigt. Aftonbladets Malin Wollin tycker att det är saftigt och kittlande.
Jag själv kastas mellan känslan av att döma efter utseende är fel och glädjen i att få se lite vanliga avdramatiserade svenssonkroppar. Och jag landar i att Naked attraction får sändas på tv. Även om jag själv aldrig vill bli bedömd för mina tår eller mina lår.