Ett bidrag i Melodifestivalen får inte vara längre än tre minuter.
Det kan vara skillnaden mellan himmel och helvete för artist och publik, men också den ungefärliga restiden med rulltrappan från underjorden till Arenatorget genom ett hav av ballonger och färger i rusningstrafik med "För jag vill leva la dolce vita..." i högtalarna. After Darks bidrag 2004 (den slutade trea i finalen!) känns som en evighet, men är det festivalvecka, musikfest och den stora final får den – och tusen och en natt andra bidrag – sina nya minuter i rampljuset.
Om så i högtalarna i en galleri vid Nationalarenan, som vackert fått bytt kostym för några dagar med en vacker färgprakt av hattar och skyltar i stället för matchtröjor.
Just det.
Skyltarna.
Det är inte för inte skyltarna dominerar tv-bilderna, när kamerorna sveper genom publikhavet. Det finns nämligen tillfälliga skyltverkstäder lite överallt i och runt arenan, där det skrivs namn, ritas hjärtan och klistras stjärnor.
Jag är alltså på tillfälligt besök mitt i "Mellocirkusen" den sista helgen. Med fem lördagar, där vissa stundtals visade sig vara väldigt, väldigt långa, hemma i tv-soffan är vi framme vid avgörandet, där vinnaren tar allt. Jubel, Ernst Billgrens eviga Sångfågel och en biljett till stora Eurovision i italienska Turin i maj. Det är ändå, det ska erkännas, något speciellt att kliva rakt in bubblan igen, när en arena kommer på fötter och jublar åt precis allt.
Just den här fredagskvällen, på genrepet, var vi över 10 000 människor på plats i en bubblande arena, som saknat sin publik lika mycket som vi saknat att vara där.
Vem är din vinnare?
Jag har fått frågan många gånger under den här turnén och var så säker häromkvällen. Jag gick till sängs med en given favorit i tankarna, men när morgonen grydde och radion spelade låten stannade tiden för en stund och kastade i samma ögonblick om precis allt. Cornelia Jakobs och "Hold me closer" svepte undan fötterna på mig direkt vid den första deltävlingen och har varit favorit från den stunden, men inte längre.
Klara Hammarström och "Run to the hills" är det.
Hon har, enligt säkra källor från arenagolvet, växt varje sekund på scenen och blivit allt säkrare i rösten och med tv-kamerorna. Det kommer räcka långt, men frågan om det bär hela vägen till Turin?
Hon utmanas främst av Jakobs, Anders Bagge och Tone Sekelius.