It-killen Max och förläggaren Friedrich. Vem man får upp på omslagsbilden i Netflixflödet varierar.
Nu finns andra säsongen av serien ”Kärlek och anarki” ute på Netflix. Seriens intrig kretsar kring ett bokförlag som kämpar mot samtidens kommersialisering av kulturen.
Att låta producera serien för streamingjätten Netflix är ett genialt drag.
Man kan ana att serien har tillkommit under liknande omständigheter som den skildrar. Det är lätt att föreställa sig seriens olika karaktärer vid Netflix förhandlingsbord; finkulturens väktare Friedrich som protesterar mot utförsäljningen av kulturen, den pragmatiska VD:n Sofie som påpekar att man måste ta hänsyn till det kommersiella för att överleva, och så förstås investerarna som är redo att stryka vad som helst ur manus bara de går med vinst.
Men de återkommande krismötena som skildras i serien slipper förmodligen seriens producenter. ”Kärlek och anarki” är en succé. Just nu är det den mest sedda serien på Netflix i Sverige och på Instagram skapar 14-åringar fankonton. Det är anmärkningsvärt, eftersom den utspelar sig i en egentligen ganska smal litteraturvärld.
Serien är fullspäckad med referenser till kulturdebatter och författare, som antagligen flyger över kidsens huvud. Att jämföra regissören Lisa Langseth med Shakespeare skulle förstås vara en otrolig överdrift, men hon förstår i alla fall på samma sätt hur man talar till alla i publiken. Shakespeare slängde alltid in några sexskämt eller pruttskämt i sina pjäser, för att även raderna längst ner på teatern skulle ha något att skratta åt.
Langseth jobbar likadant när hon i serien varvar författaraftnar på Rönnells antikvariat med ett överflöd av sexscener. Varvar gästspel av Horace Engdahl och Elis Monteverde Burrau med slapstick. Därför älskas den av både kultursidorna och 14-åringarna.
De olika målgrupperna möter passande nog olika omslagsbilder till serien i Netflixflödet. Till vissa användare marknadsförs serien med Reine Brynolfssons karaktär Friedrich. Till andra marknadsförs den med den unge IT-hunken Max.
Frågan återstår:
Är det samma serie de olika publikerna i slutändan tittar på? I början av ”Kärlek och anarki” demonstrerar huvudpersonen Sofies pappa med en skylt med budskapet ”Sluta köp och sälj”. Budskapet ska vara bärande genom hela serien. Men kanske tillfredsställer serien så många olika publiker samtidigt att det hela blir luddigt? Tappar det ganska radikala budskapet udden när alla ska vara med?