Videon är inte längre tillgänglig
Grejen med Statement är alltså att den ska vara mansfri, eller mer korrekt: fri från cis-män. Kvinnor, transpersoner och icke-binära är välkomna medan övriga får göra något annat just den helgen.
Ett faktum som fått en del av vår befolkning att närmast kvävas i mansilska, och i torsdags fick det arrangören för den andra post-Bråvalla-festivalen – Bråvalla love i Norrköping – att gå bananas och börja jämföra feminism med nazism.
Det är klart att det kan finnas problem med mansfrihet. I mindre nogräknade händer skulle det kunna bryta mot diskrimineringslagstiftningen och öppna upp för andra, mindre fräscha, separatistiska kulturevenemang. Men alla som läser på lite ser snart att Statement drivs av en samling sunda och kompetenta om än konstruktivt uppgivna människor.
För att förtydliga är det alltså detta som kommer att ske: Under en sommarhelg kommer en samling människor att kunna lyssna på musik och ha det trevligt utan att behöva känna sig rädda. Kort sagt: En bra grej för dem som är där, inget som nämnvärt försämrar livet för oss som inte är där.
Men det är inte heller något som löser de långsiktiga problemen, och det är väl också därför festivalen har fått namnet Statement – för att visa att detta också är ett debattinlägg. Förhoppningsvis kan vi, när de röda skynkena har fladdrat färdigt framför våra ansikten, få ut något konstruktivt ur detta.
För om du känner att hela kroppen kokar av vrede av förödmjukelsen i att inte få åka till Falkenberg för att lyssna på Linnea Henriksson (obs, chansning på plats, den släpps först på internationella mansdagen 19 november) tänk då efter åt vilket håll du bör rikta denna vrede. Är det mot festivalarrangörerna, eller är det mot dem som i grunden sett till att det blir så här?
Nej, det är inte alla män som våldtar. Så klart, kom igen, det vet ju alla. Men du kanske har dragit ett sexistiskt skämt, kallat någon fitta, sagt något kvinnoförnedrande. Då har du faktiskt bidragit till den stämning som i förlängningen leder till att någon tycker att det är okej att våldta en annan människa under en Zara Larsson-konsert. Och har du inte det, så grattis, ta inte åt dig, men oavsett kanske du kan använda den där energin till annat. Till att säga ifrån nästa gång du hör en tråkig jargong. Till att följa din fulla kompis så han inte råkar våldta någon på väg till bajamajorna. Eller till vad du nu känner att du kan bidra med, om det så bara är att sätta dig i en bil och spela in en aggressiv Facebook-film om att nu får det vara nog med den här jävla skiten med att kvinnor ska behöva vara rädda.
För när det riktas mer vrede mot att folk säger ifrån om övergreppen än mot övergreppen i sig är något snett. Faktiskt.
Statement verkar bli en fet festival. Jag hade gärna varit där. Tillsammans kanske vi kan se till att vi blir välkomna om några år.
Erik Wallsten är frilansskribent och skriver kulturkrönika var tredje lördag.