I Sverige skäms vi inte för att vi inte bjuder barnens vänner på middag. Vi tar fram våra djupfrysta fiskblock för upptining innan vi åker till jobbet på morgonen och där finns inte plats för improvisationer. Det besökande barnet har egna föräldrar med egna fiskblock och det finns ingen anledning att rucka på den ordningen.
Att få sin kamrats rum för sig själv under middagen är en ynnest. Fri tillgång till alla schyssta prylar som vännen annars har förstatjing på är det bästa med hela besöket. Svenskt är att bjuda på fika – inte mat.
Sverige fånar sig inte med nationaldagar eller nationalsånger.
Under många år var vi stolta över att stå över behovet av en nationaldag. Länge klarade vi oss bra med svenska flaggans dag – en dag som uteslutande firades av falsksjungande skolelever som bräkte "Du gamla, du fria", flankerade av en ålderstigen lärarinna i folkdräkt medan vaktis hissade flaggan före dagens första lektion.
Att svenska flaggans dag antogs som nationaldag 1983 är en skam i landets historia och det var rent osvenskt att göra det till helgdag 2005. I ett slag raderades den ursvenska traditionen med skolgårdssång när eleverna plötsligt fick ledigt.
Innan vi vet ordet av kommer någon att få för sig att officiellt anta "Du gamla, du fria" som svensk nationalsång. Som om det inte skulle räcka med en inofficiell, som vi inte tycker så värst mycket om. I Sverige har vi omröstningar om vilken sång som borde ersätta den.
Sverige kastar ibland ett trängtande öga mot Norge när de firar sin frihet med pompa och ståt den 17 maj. Det händer att vi avundas Frankrikes pampiga högtidlighållande av Bastiljens blodiga stormnings minne. Sedan skärper vi oss. Det är osvenskt att fira. Vi har värdighet, industrisemester och regn på midsommar – inte parader.
Men tiden springer ifrån oss alla. Det Sverige som jag har växt upp med är inte detsamma som det mina barn lever i. Inte heller är det samma land som mötte det Per Nuderska köttberg som mina föräldrar var en del av. Man kan inte pendla på samma E4 två gånger. Vägen asfalteras om och vi med den.
Så när min generation ligger död och begraven kan ni ostört larva er med era osvenskt lediga nationaldagar. Då kommer ingen finnas kvar för att enträget säga emot.
Gott så, fåntrattar.
Men tills dess: Glad svenska flaggans dag!