Franz Kafka och Max Brod.
När Franz Kafka dog 1924 efterlämnade han flera manuskript som han önskade skulle brännas, men hans vän och kollega Max Brod publicerade dem ändå. Kafka hade gett ut noveller under sin livstid, men det var efter hans död som hans tre romaner publicerades, den framstående klassikern ”Processen” var först ut. Kafka hade brottats med tvivel kring sitt skrivande, och verken var heller inte färdiga. Trots det har han gått till litteraturhistorien.
Begreppet "den svåra andra boken" duckade Kafka för när han dog. Men det var något som Harper Lee fick erfara. Debutromanen ”Dödssynden” vann Pulitzerpriset 1961 och fick klassikerstatus. Det tog 50 år innan hon kom med en ny bok. Trots flera försök att skriva en uppföljare så färdigställdes ingenting, och när hennes andra roman ”Ställ ut en väktare” slutligen gavs ut visade den sig vara skriven innan ”Dödssynden”.
Harper Lee 1963.
Vissa författare som lyckas skriva flera böcker kan istället anklagas för att skriva samma bok om och om igen. Det fick jag höra när jag i övre tonåren läste Françoise Sagans ”Bonjour Tristesse”, att även om hon skrivit bortåt 40 romaner så var ”Bonjour Tristesse”, som Sagan skrev som 18-åring, hennes bästa, de senare blott upprepningar. Jag har inte läst något mer av Sagan, så jag kan inte avgöra sanningshalten i det påståendet. Men att vara ett litterärt underbarn kan inte bara vara av godo. Vi är väl alla rädda att det bästa ligger bakom oss.
Francoise Sagan.
Ett annat förhållningssätt till sin text har den mexikanska poeten Gloria Gervitz som fortsatte skriva på sitt verk ”Migrationer” i 42 år. Den gavs ut första gången 1979 och har publicerats i nya versioner under årens lopp. På svenska finns tre versioner, där den slutgiltiga ”Migrationer 1976-2022” kom 2022, samma år som Gervitz dog. Hennes svenska förlag Rámus kallar verket för Gervitz ”livsdikt” och skriver att det är ett ”levande verk” där text lagts till, tagits bort och återkommit. Gervitz skriver själv i ett intressant efterord om verkets tillkomst, att hon inte visste att det skulle bli hennes ”livsprojekt”. Hon jämför skrivandet med nunnors relation med Gud, och att skrivandet innefattar en stark intensitet, men också tvivel.
Gloria Gervitz på besök i Sverige 2019.
Gervitz skriver:
”I Bhagavadgita finns en rad som lyder: ’arbeta som om det tjänade någonting till…’ Tjänade dikten någonting till? Var den ett arbete? Nej, den var en plats, den som var mest min, den sannaste, så sann att jag inte vet var dess sanning finns.”
För ett år sedan var jag på Borås Tidnings Debutantpris-gala. Det var stort att äntligen ha fått debutera, att ha tagit sig genom nålsögat och inte längre bara vara en skrivande person utan en författare, nu dessutom någon som debutantprisjuryn valt ut, det känns lovande för framtiden. Jag vann inte. Men det var en vinst att redan då ha bok nummer två klar. Det är fördelen med att ha skrivit och refuserats i många år: Jag hade till slut ett förlag och två färdiga böcker, en diktsamling och en roman. Även om vägen dit inte var lätt. Nu står jag istället inför den svåra andra diktsamlingen och den svåra andra romanen. Det sker någonting när tanken på kritiker och läsare blivit en verklighet och inte bara en dröm.
ChatGPT kan inte skriva litteratur, för det kräver förmågan att uppfinna hjulet på nytt.
Det påstås att artificiell intelligens kommer ta över skrivandet i framtiden. Universitet oroar sig för att hemtentor och uppsatser ska skrivas av AI istället för en krisande eller lat student. Givetvis måste jag testa, så jag ber ChatGPT att skriva en dikt som Lisa Zetterdahl. Jag håller trots allt på att arbeta med en diktsamling, och det är svårt. Jag förstår inte hur det kan ges ut så många böcker när det är så svårt att skriva. Att skriva en ny bok är att behöva uppfinna hjulet på nytt. Om detta vet tydligen ChatGPT ingenting då den svarar med en dammig naturlyrisk dikt om vind mot en kind och löv som dansar på träden. Sedan erkänner den också: ”Det är oklart vem Lisa Zetterdahl är, eftersom hon inte är en känd person eller författare inom min kunskapsbas. Kanske är hon en lokal författare eller poet i ditt område.” Så mycket för teknikens hjälp. Sedan skulle jag inte låta AI:n skriva åt mig, eftersom det är jag som vill skriva.
Lisa Zetterdahl poet och författare från Ringarum.
Det får gälla överlag: det är det mänskliga som är intressant, det mänskligt operfekta, de mänskliga processerna. Den svåra första boken, den svåra andra boken, den svåra tredje boken. Det svåra att vara människa
Lisa Zetterdahl är poet och författare från Ringarum