Urklipp från Östgöta Correspondenten 2 september 1939 där det går att läsa om hur bombplanet kraschade i skogen i trakterna kring Arnebo och familjen Nilsson sökte efter planet.
Jag griper tag i pappas arm i salongsmörkret, klappar lite menande: "Hörde du?". Sneglar på honom i smyg. Ler han inte lite när farfars namn nämns på scenen? Att gå på teater hör verkligen inte till vanligheterna, men det här vill pappa inte missa.
För bondsonen Ragnar Nilsson blev den 1 september 1939 en historisk dag. 23 år gammal friade han till Sylvia på gården i Lökebo nära Skeda udde – och hon sa ja! Men den romantiska stunden på verandan avbröts tvärt.
Ett fyrsitsigt monoplan (Junkers Ju 86K, B3) på övning beväpnat med kulsprutor och 1000 kg bomber hade förlorat sig i dimman och sökte efter möjlighet att landa. Det nyförlovade paret såg planet komma och hörde hur det brakade ner i skogen. Ragnars bror Allan och deras pappa Oskar drogs in i jakten på planet innan det hittades i närheten av Arnebo utanför Vårdnäs. I Corren dagen efter går att läsa att tre besättningsmän mist sina liv och att lantbrukaren i Kerstinebo var den som kontaktade flygflottiljen om tragedin.
Dagen efter händelsen utropades andra världskriget.
Farfar berättade aldrig för min pappa om händelsen själv, den har kommit fram senare. ”Inte så bra på att prata känslor” har jag fått höra.
September 2021, 82 år senare: Restriktionerna för publiktak på kulturevenemang har just hävts och min kusin Hanna Bergström bjuder in till "Föreställningar om Vera och världen" på Sagateatern i Linköping. När hon under repetitionerna berättade för sin mamma om vad pjäsen hon skulle medverka i handlade om, kom det fram att mannen på verandan i manuset är huvudpersonens egen morfar.
Flygkraschen tolkas i föreställningen som ett omen.
Ett oväntat sammanträffande.
Hanna råkar spela just en journalist som arbetar på min redaktion den där natten när larmet kommer. "Vi måste rapportera från plats!" utbrister chefredaktören "Einar Kvist" på Corren (möjligen en lek med snarlikt namn från dåvarande chefredaktör Eskil Ridderstad och Correnprofilen Fredrik Quist?).
Pappas blick lyses upp av scenljuset på premiären. Han fokuserar intensivt på allt som händer framför.
Vad tänker han på? Likt sin far klär inte heller han känslor i ord.
Efteråt kommer en av skådespelarna fram och dunkar hans rygg: "Är det här verkligen Ragnars son?" De skrattar ihop.
Vår historia flätas samman med nutid. Häftigt, men bra märkligt.
Den 19-åriga pilotens föräldrar lät resa en minnessten i skogen vid olycksplatsen. Under de omkomna soldaternas namn står: "Funno här gemensam död natten till den 1/9 1939".