Det här var ju vår tävling.
Östergötlands, Linköpings och Saab Arenas kväll.
När det där förbannande viruset blåste oss på färgerna, ballongerna och tonerna så gick onekligen luften ur min egen "mellobubbla" en smula, när den tredje lördagen också blev kvar i huvudstaden.
Tills Andreas, förlåt Anders Bagge, stod där på scenen i Avicii Arena.
Kvällen började med en klassisk felsägning och slutade med en lysande uppvisning. Anders Bagge har skapat låtar, skrivit texter, producerat musik och suttit i Idoljuryn på TV4 längre än det kan vara nyttigt med tanke på det han mött, sett och lyssnat på från norr till söder i ofattbara tolv år. En och annan stjärna har passerat genom hans studio och framför hans ögon och öron, men den här kvällen fick han stå i rampljuset och ta emot de välförtjänta hyllningarna.
Att han vågade trotsa sin egen rädsla och ta ton i Sveriges största musiktävling med miljonpublik var en seger i sig.
Att han sopade banan med resten av fältet med ”Bigger than the universe” var lika befriande som vackert.
Anders Bagge var inte direkt den store scenens konstnär, men han satte sången och lät oss följa med en dramatisk resa i bilder över landskap, som till vissa delar var som tagen från Sareks bidrag från 2003 i "Genom eld och vatten", som förresten fick en oväntad comeback den här aftonen tack vare Oscar Zias sidekick Johanna Nordström.
Det var inte utan jag svalde både en och två gånger, när man såg hur starkt berörd Bagge blev av svenska folkets omedelbara kärlek av ”Bigger than the universe”.
Han gjorde ingen hemlighet av sina planer för årets Melodifestival i förhandssnacket.
"Jag skulle ljuga om jag sade att det inte spelar någon roll om jag vinner. Jag åker gärna till Turin och representerar Sverige. Jag ska se till att det blir riktigt roligt i så fall", sa han i en TT-intervju.
Bagge hade en smula skakig resa under veckan fram till lördagens succé med teknikstrul och bristande självförtroende och funderade tydligen någon gång att hoppa av, men tack och lov besegrade han allt och stod där.
"Jag har haft mycket känslor med mig upp på scenen", sa också en rörd Bagge efteråt.
Anders Bagge fick, lite överraskande, sällskap till den stora finalen i Friends Arena den 12 mars av Faith Kakembo och hennes "Freedom", som utmanades in i den absolut sista röstomgången av Lisa Miskovskys “Best to come”. Miskovsky får ändra sina planer för sportlovet och ladda om för en semifinal, där det bästa mycket väl kan ge en plats i finalen
Faith Kakembo kan lugnt ladda för final och samtidigt njuta av en gruvlig revansch för 2020, när hon slogs ut med “Crying rivers”.
Den här gången gick det så mycket bättre.
"Mitt mål var att ta mig vidare, men när jag såg att det kanske blir semifinal kände jag... hinner jag med det? Nej, jag måste gå till final. Jag trodde nog inte på det. Jag är stolt", sa hon till SVT.
Veteranen Linda Bengtzing svepte sin vana trogen in med energi och fart i ett “Fyrfaldigt hurra!”, men på något sätt har tiden runnit både ifatt och förbi henne och låten.
Att jag verkligen, verkligen trodde Lancelot och “Lyckligt slut” skulle ha en allvarlig chans för ett fortsatt äventyr i Melodifestivalen 2022 är dock en helt annan historia. När han, lite blygsamt, avslutade sitt avskalade och lugna nummer med ett enkelt "tack" tänkte jag bara "på återseende".
Det blev inte så den här gången.