I veckan som gick presenterade regeringen läslistor, en av åtgärderna för att bekämpa Sveriges omtalade läskris. Skolminister Lotta Edholm underströk allvaret i att vi riskerar en generation av funktionella analfabeter om inget görs nu. Läslistorna, framtagna av Skolverket och Kulturrådet, innehåller runt 250 titlar från förskola till gymnasium och är tänkta att inspirera pedagoger och ge stöd i undervisningen. Urvalet visar både på kvalitet och bredd, med internationella författare som Claire Keegan och Yayha Hassan såväl som författare med rötter i Östergötland, som Emma och Lisen Adbåge samt Lowe Aspviken.
Edholm sa under pressträffen att läsning är en stark motvikt till den omfattande användningen av skärmar och mobiler bland unga idag. Men jag undrar: är det verkligen realistiskt att tro att läsning kan konkurrera med scrollande?
I skolbiblioteket på gymnasiet där jag arbetar möter jag tre huvudgrupper av läsare. Den första gruppen består av unga som älskar att läsa; de är få, men utgör en egen subkultur. Den andra gruppen är elever som vill förbättra sin läshastighet för att kunna studera mer effektivt eller utveckla sin läsförståelse inför prov. Den tredje gruppen läser endast för att de måste – för att få betyg. Det är den sista gruppen som oroar mig mest. För medan de som redan har ett rikt ordförråd och en god läsförståelse ofta läser mer, finns det en risk att de som kämpar med sin läsning hamnar ännu längre efter.
Josefin de Gregorio skrev nyligen i Svenska Dagbladet om hur litteraturen en gång var subversiv, ett sätt att fly från vuxenvärldens krav. Idag är traditionell läsning snarare en uppgift, något vi gör för att det anses vara bra för oss. Barn och unga spenderar i genomsnitt fem timmar om dagen framför skärmar, men ägnar endast 20 minuter åt läsning av böcker, tidningar och andra tryckta medier. Läsning av fysiska texter har blivit något som vi gör för att vi måste – inte för att vi vill.
Bra berättelser har alltid haft en förmåga att engagera och förena människor. Ett exempel på detta är "Game of Thrones". När sista avsnittet av serien sändes samlades 19,3 miljoner människor framför skärmarna – inte bara för att ta del av slutet utan också för den delade upplevelsen. Parallellt samlas unga på plattformar som Wattpad, där över 89 miljoner människor skriver, läser och delar sina berättelser. Samtidigt har det kreativa skrivandet – berättandets konst – under åren trängts undan till förmån för annat stoff i läroplanerna.
Nyligen genomförde jag en enkät med gymnasiets elever, där jag frågade vad som skulle få dem att läsa mer. En elev svarade: "Att någon saboterar själva internets infrastruktur." Skärmar är vår tids stora lockelse, och vi har vant oss vid att konsumera information snabbt och lätt.
Men om vi verkligen vill ha en motvikt till denna kultur behöver vi förändra synen på läsning. Läsning måste vara lustfylld; vi behöver skapa en kultur där läsning blir ett medvetet och engagerat val. Här kan läslistorna spela en betydande roll. Genom att erbjuda väl valda titlar som väcker intresse och berör, kan fler ingångar öppnas upp. Jag tror nämligen att vår svaghet för fängslande berättelser och vårt uråldriga behov av att dela och skapa historier är två av de viktigaste delarna i att förstå och möta läskrisen.