Lovisa Ringborg (foto), Ida Selbing (installation): Investigations
Passagen, Linköping
Pågår till 1 mars
Ett första intryck kan ge en föreställning om att Lovisa Ringborgs fotografier handlar om porträtt, lite småroliga, med utstyrda barn. Ett sätt att närma sig hennes kompositioner kan vara att söka svaret på hur de relativt stora, oramade bilderna kan se så perfekt estetiska ut där på konsthallsväggen. Då, om inte förr, upptäcker man att bilderna gäckar sina betraktare genom att åskådliggöra en form av mentala förskjutningar, av ett tillfälligt närmande till gränser omöjliga att namnge.
Fotografierna verkar vara en redovisning av särskilt avgörande moment. Det har krävts både tid och tålamod att gestalta dessa frusna ögonblick, att "förfärdiga" bilderna innan själva fotograferingstillfället och därpå efterbehandla dem till önskat utseende. Den digitala tekniken möjliggör ett skapande, en bearbetning av konstfotot, på ett helt annat sätt än tidigare. Ringborg besitter uppenbarligen både det villkorslösa seendet och det tekniska kunnandet.
Det speciella med Ringborgs foton, förutom att de är påfallande estetiska, visar sig tydligt bara i några få verk och är mer undanglidande i andra. Halvsekundsnabba aningar om en förestående ofrånkomlighet flämtar förbi i några barnansikten. De är antydningar om en predestination och har färdats på outgrundliga vägar från en vuxenvärld som de ännu inte kan hysa en föreställning om. Ögon och kroppsspråk indikerar att individualiteten är en tung omständighet i människans villkor.
Ida Selbing visar prov på en avsevärd bredd vad gäller materialhantering, men även ifråga om förverkligade idéer. I fyra bilder med geometriska teman redovisas en teknisk bedrift. På det utprintade pappret uppträder parallella rader med ytterst små prickar. Vita, geometriska figurer av några kvadratdecimeters storlek fanns dock med inledningsvis. På dessa vita ytor har Selbing därefter hantverksmässigt anbringat nya prickar, sanslöst lika dem hos ursprungsrastreringen. Man bör se de här verken för att till fullo inse vari bedriften ligger.
Hos andra verk ligger tonvikten mer på den omedelbara upplevelsen. Verket "Plan" bildar som en tredimensionell topografisk karta över ett stads- eller industrilandskap. Som en stor toxisk organism breder den ut sig över den tänkta jordytan.
Två vita cylindrar, som två uppförstorade baskaggar, både alstrar och suger i sig ett intensivt vitt ljus. De för tankarna till Anish Kapoors svarta "hål", men framför allt till den energivirvel av mörker och ljus som är en förutsättning för allt liv. Ljusöppningarna är bara några decimeter djupa, men ger en vision av oändlighet. Ovanpå dessa magiska tricks, är arrangemanget mycket vackert.