Målningar
Utställningen pågår till 3 maj
Med endast sex målningar intar den unga konstnären Susanna Antonsson det intima rummet. Gott så. Landskap, plats och rum är både idé och innehåll i hennes måleri. Det visar på ett disciplinerat fokus. Drama och scenbilder har tre akter för hennes utforskande av måleriets möjligheter och begränsningar.
I varje målning finns ett laddat undertryck. Inga människor syns till ännu. Det är som om ett varsel om något som är antågande. Snart ska de komma in på scenen och börja agera. Gestalterna ska spela ut sina relationer till varandra och olika förhållningssätt till både naturen, rummen och platserna de befinner sig i. Vad det blir vet vi ännu inte.
Konstnärligt arbete handlar ju mycket om sökande och processer. Lika bra att börja grundläggande som Susanna Antonsson gör. Färg, yta, volymer och stämningar. Hon lägger på tunna skikt på och bredvid varandra av akrylfärger på pannåer. Fragment lyser igenom som vibrerande aningar från det fördolda. Det finns en sträv jordighet i flera verk av ockra och umbra som i andra målningar bryts mot blåa klanger. Helt plötsligt kan det blixtra till av orange mot ett mörkblått tak i ett rum.
Hon överraskar också med bryta konvenansen i några verk. Mellan trädstammarna i en bild målar hon en horisontell, tjock träskiva i målningen ”Marken”. Det vore som om trädens nästa liv redan är transformerade av mänsklig teknik till något annat. Framför en annan målning med titeln ”Ingång” har träpinnar hängts fritt i rummet. Tredimensionella objekt som spelar mot den plana ytan. Problemställningar som konstnärer brottats med under hela modernismens 1900-tal. Speldramat pågår alltjämt.