Normkritik, HBTQ och transsexuellt utforskande är nyckelord i denna regnbågsutställning. Begreppet ”identitet” lika komplext som svårdefinierbart har länge funnits med i konstvärlden.
Ända sedan 1960-talet har både den svenska och internationella konstscenen varit en oförvägen frizon för gränsöverskridande experiment. Likaså har transsexuella skildringar iscensatts inom film, litteratur, teater och dans i decennier. Den liberala toleransen har varit i det närmaste legio. Men världen i övrigt verkar ha stått still. Konstens frizon är kanske en chimär. Utanför denna skyddsbubbla hårdnar och mörknar det. Järnrörsmännen härjar. Den enögda populismen sprider sin farliga intolerans och Trumps korkade tweets står som spön i backen.
Motalas kulturchef Hannah Gruffman betonade i sitt invigningstal att trakasserier och misshandel av transpersoner ökat i Sverige. Mot bakgrund av samtidens mörka fond framstår utställningen ”Min identitet” som extra angelägen och viktig.
Konstnärerna använder sig av foto, målningar, ljud och skulptur för att gestalta sina känslor, motsägelser och passioner. Det är en utställning som på något märkligt sätt är både stark, tät och luftig på samma gång. Provokativ för vissa, självklar för andra.
Maja Michaelsdotters kroppsliga skulpturer kan tolkas som en förundran och fascination inför människans fysiska insidor. Skönhet och äckel i samma konstnärliga uttryck.
Freja Lindbergs fotografier berättar om queer- och transpersoner. Hen synliggör, tar ställning och framhäver människornas olika och ganska nakna identiteter. Lite fräckt, utmanande och befriande. ”Det här är vi, så här har vi rätt att vara” är det budskapet.
På ett liknande sätt arbetar Danielle Pamp i sina målningar av tempera och gråskala. Scener och poserade situationer. Vad är manligt och vad är kvinnligt? Helt ok inom konst, teater och film – men hur bemöts de i verkligheten?
Zafire Vrbas ljudkonstverk hörs via högtalare i hallen. Talande röster. Ett slags verbalt självförsvar mot transfobi. Mot dumhet, okunskap och inskränkthet.
Ja, det är en utställning som pockar på, väcker känslor och associationer över tid och rum. Den överraskar också med sin ständigt nödvändiga aktualitet i en krympande värld. Rätten att välja sin identitet borde vara självklar som en av många mänskliga rättigheter.
Till utställningen hör också en ambitiös programverksamhet med workshops, bio, föreläsningar och diskussioner.