Passagen öppnar säsongen med en bred storsatsning. Sju konstnärer samlas här kring miljö-, natur- och klimatfrågor. De flesta har intresserat sig länge för de komplexa frågeställningarna. Konstnärers styrka ligger ofta i förmågan att ge gestaltning och visualisering av akuta men ibland oöverskådliga problem. Lika viktigt är att ge nya infallsvinklar än vad de vanliga mediala hagelstormarna överöser oss med. Tjat och propaganda fungerar ofta dåligt i konstnärliga sammanhang.
Tom Bogaard överraskar med att bygga en dödskalle och ett ”smyckeskrin” av olikfärgade småplastkulor som utgör basen i plastindustrin och dess förödande skadegörelse i världshaven. Han återskapar ett utrotat rävliknade hunddjur som hette pungvargen i papier-maché med zebraränder på ryggen. Noshörningen riskerar att drabbas av samma utrotningsöde. En skärande målning visualiserar ett utbränt aktivistläger i Tasmanien där urskogen höggs ner.
Plaster och skräp finns också i Carolina Parra Thompson och Xavier Villafrancas skildring av en stackars sköldpadda omgiven av industriavfall.
Malin Lobell intresserar sig för bin, daggmaskar, frö- och jordarkiv. Förutom bilder finns förklarande eller understrykande texter. Gunnel Pettersson har iscensatt en installation med en hög av bovetefrön som försvunnit från odlingslandskapet. De två konstnärerna har också tillsammans iscensatt ett större odlingsverk på Skyltens innegård. Det består av hexagoner, sexkantformer, enligt samma princip som bin bygger sina vaxkakor av.
Peter Ojstersek, utställningens kurator, har skapat ett slags växthus byggt av fackverk. I detta rum återfinns krukväxter som han själv drivit upp av sticklingar. Hans poäng är att krukväxter både renar och syresätter inomhusluften.
Till konstverket hör också de fyndigt reflekterande texter som en norsk filosof skrivit på uppdrag av konstnären. De handlar bland annat om kritikens viktiga roll i alla sammanhang. När alla tror på undergången och är eniga blir det fara å färde. Texterna är så bra att de vunnit på att förstoras upp och översättas till svenska. För det är alltid svårt och obekvämt att läsa längre texter på utställningar. De finns dock som utskrifter att ta med sig hem.
Tyrone Martinsson berättar i en tematisk fotoserie om glaciärers förändringar över tid från början av 1800-talet till i dag. Han har själv besökt Svalbaard flera gånger likt en forskare.
”Hungry Planet” är sammantaget en mycket angelägen utställning – inte minst som workshop för besökande skolklasser. Här ges ett variationsrikt stoff för analys, samtal och reflektioner kring planetens tillstånd utifrån ett begränsat antal, konkreta och konstnärligt formgivna gestaltningar.