Episoder
Visas till 11 juli 2015
Inger gånger två. En från norra och en från södra delen av länet. De har vigt sin gärning åt olika tekniker. Men det goda renommé de skaffat sig genom åren är jämförbart. Arbetsinsatsen som ligger till grund för enskilda verk och kollektioner vore värd ett särskilt kapitel.
Inger Hasselgren har letat upp det för mig tidigare okända materialet lutradur, som ser ut som nån typ av sammanpressad textil. Det här stadiga och förmodligen tåliga materialet har en lyster som harmonierar med de guld- och silvertrådar hon ofta använder.
Samtliga 13 verk har den här lutraduren som bas. De stora bildytorna innefattas av ganska tunna metallramar. De bidrar till ett sammanfattande intryck av hållbarhet och kvalité. Hasselgrens verk är vackra och estetiskt tilltalande på ett vilsamt sätt. De skeenden man kan ana fortgår i ett mycket långsamt tempo, vilket rimmar med framställningsprocessen.
Många med mig förvånas över att det är möjligt att tillverka keramiska skulpturer på det sätt som Inger Södergren lyckas med. Hennes objekt är beroende av ett kunnande och en formkänsla som går utanpå det mesta.
Om man tänker sig en lerkub på sådär en halvmeter i höjd och bredd och att det innanför dess ytor gömmer sig en skönt kraftfull och ovanlig skulptur, som det krävs ett handlag utöver det vanliga för att locka fram, så har man på flera sätt ringat in Inger Södergrens konstnärskap.