Grafik
Visas till 12 februari 2016
En ung konstnär kan tidigt fastna för en viss teknik, en som upplevs ligga nära de egna förutsättningarna och intentionerna. Jag kan tänka mig att collografitekniken kan komma att följa Isabelle Nilsson genom åren. Hennes bilder avslöjar ett både intimt och fruktbart förhållande till den metoden.
Mycket av det hon skildrar är hämtat ur den närliggande verkligheten och vardagen. Genomgående har det också en idealistisk prägel: livet på landet/i naturen, livet i gemenskap med goda vänner, ständigt med olika rättviseaspekter för ögonen. Nutida frestelser som elektroniska innovationer får inte sabotera sysselsättningar som sparkåkning, picknick i det gröna, avslappnat umgänge med fika och korsord. Det känns som om Isabelle vill hugga tag i värden som riskerar att hamna i skymundan, men som har kvalitéer som får dem att framstå som oersättliga.
Alla bilder uttrycker lugn & ro, eftertänksamhet och en automatisk strävan mot ett förhållningsätt gentemot omvärlden som skänker frid i sinnet. Lugnet och glädjen som bilderna uttrycker kommer i huvudsak från vissheten om att de urgamla förutsättningarna till hållbart samspel mellan människa och natur fortfarande existerar.
Isabelle Nilssons inställning och konstnärskap ligger nära Mika Liffners, inte bara vad gäller prissättningsfilosofin, där den som har låg inkomst betalar mindre. Båda konstnärerna propagerar för humanism, rättvisa och ett varsamt förhållningssätt till moder Jord.
Jag hoppas att Isabelle även framöver kommer att låta konsten omfamna frågor av det här slaget. Som det nu är känns resultatet genuint och ärligt.