Målningar
Pågår till 29 april
Motsatsernas förening skulle man kunna kalla Linköpingskonstnären Peter Öhrnells nya utställning på Galleri Sander. Samtidigt fullföljer han sitt grundkoncept att integrera ett fritt, informellt måleri med konstruktiva element. Den totala friheten behöver möta eller krocka med fasta, geometriska formelement.
Kaos bor inte granne med gud, snarare med den strukturella ordningen. Allt fast förflyktigas inte, utan verkar trivas i mötet med det fria, brusande flödet. Man skulle kunna jämföra med islossningens vårbäckar, där vattnet glatt studsar förbi och över de tunga stenarna i fårans mitt.
Här och var skymtar landskapsmotiv och hus förbi, den organiska naturen tittar förvånat upp på människans byggnationer.
I Peter Öhrnells undersökningar av gränssnitten mellan de fasta och de flytande uppstår både intressanta energier och sällsam poesi.
Det ser lätt ut men är oerhört svårt. Allt skulle kunna bli en kladdig och smutsig röra av färger och obestämda former. Men konstnären håller paletten ren. Hans färgval är avancerade och oväntade: coelinblått, kobolt, buteljgrönt, turkos, violett, ockra, orange, gult, smaragdgrönt, vitt och svart. Nya, starka och ofta sköna färgkombinationer uppstår ständigt.
Ofta målar han om och om igen, lägger på nya lager på lager. Ändå blir slutresultatet ofta friskt lysande. I alla fall de som visas offentligt. Olika underskikt skimrar igenom, vilket är en fin kvalitet i sig.
Sett i ett vidare sammanhang arbetar Öhrnell i en modernistisk tradition i snittet mellan abstrakt expressionism och konstruktivism. Men att förena eller integrera dessa helt motsatta förhållningssätt är något eget som helst bör inskrivas i postmoderna efterdyningar med ökad frihet under den ständigt föränderliga konsthimlen.