Målningar
Visas till 20 maj 2015
Med sina avskalade målningar känns det som om Frifarare vill initiera berättelser genom att förmedla ögonblick mitt i ett skeende. Hans bilder behandlar inte motiv i egentlig mening. Snarare rör det sig om fantasieggande avstamp, om innehåll som vill sväva iväg över sagans och mytens oöverskådliga domäner.
Ett naivt drag utgör en av hörnpelarna i hans konst. Där finns en logik, eftersom det där draget underbygger det han vill förmedla. Men det är alltså inte fråga om någon naivistisk konst. Det här är på många sätt längre drivet. Något hemlighetsfullt är inbakat i varje målning, något som är ämnat att framkalla funderingar och kanske också associationer. Avstampen är framspekulerade, arrangerade, konstruerade på ett sätt som gör det svårt att inte ta upp den lockande ariadnetråden.
Det här är föreställande konst. Men vad föreställer bilderna? Överlag avger de en kittlande utmaning. Jag brukar då och då framhäva vikten av ett inslag av utmaning, för samtliga involverade. Och här tillhandahålls en hel del av den varan, fast på ett annat sätt än hos exempelvis nonfigurativa målningar. Helst vill jag inte försöka lista ut den här konstnärens privata intentioner. Jag föredrar målningarna med den speciella laddningen i behåll.
Utställningen presenterar ett annorlunda måleri, ovanligt på flera sätt. En kung beskyddar en drakunge, näcken spelar duett med en fäbodstinta. Frifarares mystik känns både självklar och oåtkomlig.