Målningar
Vadstena Konstgalleri
Visas till 27 september
En del konstnärer som under en följd av år uppehåller sig vid samma problematik, kommer långt med sina undersökningar. Karin Almlöf tillhör den där idoga, konsekventa kategorin. Hennes bilder är inte alltid lättillgängliga, men inte så krävande att de utesluter en normalpublik.
Sjön Striern är hennes ständige "samtalspartner". Den visar upp nya sidor och sensationer i stort sett varje dag. Karin har inte utsett sig själv till att föreviga den, utan snarare till att tolka dess olika ansikten och inordna dem i en konstkontext. Hängivenheten har låtit henne demaskera en del av dess väsen, i bilder och textila objekt som är både vackra och kraftfulla.
Bertil Almlöf verkar gå mot en allt längre driven förenkling. Det är egentligen inte så att han reducerar i allmän mening. Men han väljer att bara ta med det allra nödvändigaste för att uppnå det han avsett.
Det kan verka som om målningarna tillkommit under en relativt snabb process – breda penseldrag, få färger. I tillblivelseprocessen får man dock räkna in erfarenheter från mer än ett halvt sekel av konstnärligt skapande. Jag antar att han i stor utsträckning vill komma åt uttryck för det besjälade landskapet, kanske till och med det jungfruliga landskapet.
Färgerna är ett kapitel för sig. Ofta är de förstärkta. Det är hans sätt att framhäva skönheten, egenvärdet, sårbarheten, pånyttfödelsen etc. Samtidigt är det ett sätt att understryka ett eget val i raden av "oändliga" möjligheter.