Mästersmeden Lennart Larsson i sin stora verkstad och smedja i Tornby.
Ett udda yrke i dag. Det finns inte så många smeder kvar. Men hur började alltsammans för Klas Lennart Larsson, född 1950 på Sjögetorp gård, Sörmland.
– Jag hade en farbror som hade en smedja. Där hängde jag mycket som pojk. Och min pappa var motormekaniker. Det blev självklart på något sätt att jobba åt det hållet. Även om föräldrarna tyckte jag skulle läsa vidare. Det blev SKF:s verkstadsskola.
Att glödga järn, forma, fästa och svetsa är en konst i sig som tar lång tid att lära sig. Men intresse och energi fanns hos den unge mannen. Med eld, hammare, tänger, städ och andra verktyg, samma som på vikingatiden, arbetar smeden vidare. Yrkeskunnandet stiger.
Den glödheta kärleken kom in i hans liv. Han träffade Helena Sträng från Katrineholm och hon ville läsa vid Linköpings universitet, så de flyttade till Linköping i början på 1970-talet.Och Larsson fick arbete som smed på Bjärka-Säby gods. Det blev hans universitet med dess rikedom på smidesarbeten.Men en kurs i konsthistoria hann han med.
Helena fick sedan arbete på Corren som journalist och redaktionschef. Tillsammans fick de två söner och en dotter. Men föräldrarna skilde sig och Larsson fick en ny son med Ann-Sofie Svansbo.
"Smidets Armani", i 25 år har Lennart Larsson skapat i sin smedja ute i Tornby.
Lennart Larsson har efter åren på Bjärka-Säby och hos Bielke i Sturefors haft sin egen stora smedja och verkstad i drygt 25 år i Tornby. Hans produktion och repertoar är stor och bred. Han gör både bruksföremål och mera konstnärliga saker som till exempel varianter på medeltida eldkorgar.
Under kulturhuvudstadsåret i Stockholm 1998 fick han flera uppdrag på Rosendal av Charlotte Winqvist. Bland annat utvecklade han några slags medeltida standar med en närmast chic insnitts av linneväv i järnplåten. Skådespelerskan Isabella Rosselini var på plats och skulle presentera ett eget varumärke, varpå Winqvist presenterade smeden Larsson med orden ”Smidets Armani”.
– Tja, det var väl att ta i, men jag har alltid velat hitta ett utrymme i glappet mellan hantverk och konsthantverk, där den egna fantasin också får plats.
Lennart Larsson glödgar sitt järn vid ässjan.
Och det kan vara skönt, som kontrast till alla beställningar han får på grindar, staket, räcken, bordsstativ och så vidare. Han vill inte kopiera utan gärna göra några egna tillägg.
Som en av sina många filosofiska referenser nämner han funkisrörelsens Bauhaus. Han tycker om den strama, strikta form- och linjespråket. I det sammanhanget kan nämnas att gjort många inredningar till Nygårds Annas team i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Lennart Larsson med hammaren och städet.
Lennart Larsson, smedernas smed, har även låtit sig inspirerats av de så kallade New York-fönstren, industrialismens höga, skjutbara fönster från golv till tak. De består av ett rutnät av kvadratiska T-järn och vinkeljärn, ca 20 x 20 cm, där man helt sonika limmar fast fönsterrutorna.
Hans verkstad och smedja är enorm. Det är som att komma in en helt annan historisk tid. Fullt med verktyg, material, maskiner. Trolskt, mörkt och magiskt, rum efter rum. Överfyllt som ett bortglömt museum. Där på golvet står en vackert grön tändkulemoter till en båt. Och i hörnet tornar ett gigantiskt svänghjul till en pumpmaskin som en skulptur. Och järn, metall, plåt och mera hammare och tänger. Fantastiskt spännande att skåda i sitt överdåd. Filmteamen från Harry Potter och ”Game of Thrones” och skulle bli lyckliga om de kom in här. Vilken scenografi! En slags smidets trollerikammare där allt är möjligt.