Jan Erik Frisendahls konstnärskap är verkligen unikt, eget, eljest och särpräglat. Det är alltså på tiden med en retrospektiv utställning.
Försynt som han är frågade han Norrköpings konstmuseum. Svaret blev möjligen nästa år. Konstigt att inte en sådan institution bjudit in Frisendahl tidigare.
Passagen tog sitt ansvar och kan nu presentera en bred överblick. Den äldsta målningen är från 1961, året då Frisendahl flyttade till Norrköping. Det är en liten olja med titeln ”Modell”, uppbruten i ockrafärgade partier med vitt, blått och engelskt rött. Kubism i egen tappning. De två yngsta målningarna från 2016 är spontanistiska, direkta angrepp på duken. Färgfläcksmåleri, friskt, frejdigt och frisendahlskt.
Ett annat sätt att närma sig detta speciella konstnärskap är att titta på ett till synes enkelt objekt med titeln ”Tvärkil” (2000). En snedslagen kil i en brädbit. Här är något av nyckeln till förståelsen. Att slå in en kil från sidan, ett skott från sidan rakt in i krysset. Helt överraskande. Man gör bara inte så.
Frisendahl gör det ändå. Hurra! hör jag Marcel Duchamp ropa. Idékonstens urfader med rötter i Dada. Visst finns det släktskap.
Var man än tittar på Frisendahls olikartade objekt, montage och bilder finns alltid den där kilen snett in från sidan. Att jämföras med underskruv i bollspel, från vinklar ingen kunnat förutse. Den lågmälda men smart fyndiga humorn. Men aldrig som uppror eller beskäftig och pretentiös kritik av någon rådande -ism. Det blir nog bara så av sig självt för att Frisendahl fick lust till en lösning på problemet han klurat på.
Vi kan höra samtal med andra konstnärer och riktningar. Ingen verkar i ett vakuum. I den utmärkt koncentrerade lilla katalogen som tillhör utställningen framgår tidiga influenser från till exempel. den färgstarke Corneille. Intervjutexten ger en mycket sympatisk och intressant bild av Jan Erik Frisendahls förhållningssätt och utveckling. Han verkar flyta på rätt bra i livet och under långa utbildningar och tycker att de flesta lärarna var ”snälla” – precis som han själv verkar. Jovialisk och godmodigt lugn, men med en busigt skämtsam blick i ögonvrån.
Utställningen består av 44 verk. Det enda jag saknar är några utskrifter eller original från hans Facebook-konto med satiriskt roliga teckningar. Frisendahl är med sin tid.