Elin Redin i sin ateljé i centrala Linköping.
Hon är en berättande målare. Det östgötska landskapet finns som klangbotten och motiv tillsammans med hus och människor. Hennes tre barn, en vuxen son, och två tonårsdöttrar kan figurera. Tidigare använde hon sig själv som modell.
– Konsten har alltid varit viktig för mig. Den ger mig både tröst, mening och trygghet. Vad skulle jag annars göra?
Numera rör hon sig mellan tre geografiska punkter. Hemmet finns i Spångsholm utanför Mjölby och ateljén ligger centralt i Linköping mellan järnvägsspåren och Stångån. På Liljeholmens folkhögskola har hon en fast deltidstjänst som lärare i måleri och teckning.
Liksom de flesta konstnärer har även hon haft många extrajobb.
– I gymnasiet fick jag uppmuntran i bild och teckning. Men konstnär fanns inte på kartan då. Det fanns inga förebilder. Efter skolan arbetade jag fyra år på Östgöta Rasta vid gamla E4:an. Jag gick kvällskurs på ABF i måleri och besökte en kompis, Joppa Krüger i London. Och hon gick på konstskola. Det var något nytt och spännande för mig.
– Mötet med storstaden blev viktig. Sedan åkte jag hem och blev gravid med Max som nu är 27 år och läser på universitet i Norrköping.
"Efter festen", målning av Elin Redin.
I slutet av 90-talet gick hon två år på Lunnevads folkhögskola.
– Oj, vad roligt. Det var min grej! Jag hade Henry Hermansson och Stina Hallgren som lärare. Sedan sökte jag olika konstskolor, men det var ju knepigt som separerad småbarnsmamma. Jag fixade ateljé i Mjölby, jobbade med olika småjobb till exempel simlärare på sommaren och lärare på ABF. Sedan gick jag två år på Konstfack.
Tydligt budskap på ateljéhuset i Linköping.
Under årens lopp har hennes marginella ekonomi stöttats med diverse stipendier. Med åren har nu 50-åriga Elin Redin blivit etablerad som ansedd konstnär. Hon har alltid haft ett inre driv och producerat i sin ateljé och fått många utställningar.
– Som småbarnsmamma var jag ju tvungen att ha disciplin, gå upp tidigt med barnen till dagis och skola och sedan ateljéjobb.
”Dagen innan resan”, målning av Elin Redin.
Konstnärligt tog hon tidigt intryck av konstnärer som Staffan Hallström och hans gula målning ”Ingens hundar”. En samtida konstnär hon känner igen sig i är till exempel Örebromålaren Jesper Blåder. Även musik har alltid varit viktig. Beroende på sina egna stämningslägen väljer hon musik, också ibland när hon arbetar i ateljén. Det kan vara allt ifrån svartrock, trallpunk och svensk folkmusik.
I dag är det vernissage för Elin Redins utställning på Konstforum.