Niclas Malmsten har sin ateljé utanför Väderstad. I konsthallen visar han skulpturer och foton på temat tid, rum och natur.
– Utställningen speglar vad man håller på med i ateljén. Man försöker komma någon annanstans än där man är. Och ställer nya frågor, säger Niclas Malmström, en av konstnärerna.
Uttalandet stämmer väl överens med vad Linköpingsprofessorn Stefan Jonsson lyfter fram i sin nya bok ”Den otyglade skönheten”. Den handlar om konstens betydelse för ett demokratiskt samhälle. Konsten drivs av samma impulser som möjliggör idén och förmågan att föreställa sig ett fritt samhälle, tanken på något annat. Fantasin är nödvändig i båda fälten.
I utställningshallen visar Niclas Malmström foton och tre stora skulpturer som liknar bönder i ett schackspel. Men klotformerna upptill får betraktaren att haja till. Därinne skymtar djurskelett och kranier. En gåtfull och mångtydig effekt uppstår. Vad betyder det här? Tidens närvaro, förgängligheten? Entydighet sysslar konstnärer inte med. Frågor tvingar oss vidare.
På nya simhallen kommer Niclas Malmström att iscensätta sitt konstverk ”Lanterna”. På ett av taken kommer den organiska formen av en undervattensväxt att synas. Den två och en halv meter höga skulpturen liknar nästan en lykta eller ett märkligt lusthus från en annan värld.
1. Konstnärsduon Cecilia Aaro och Matilda Fahlsten arbetar alltid tillsammans med offentliga gestaltningar. Här står de framför sitt textila konstverk ”Monument” i Linköpings konsthall, Linnégatan 19 B. 2. Clay Ketter kommer att bygga upp ett stort konstverk av plexiglas i tre färger med titeln ”Porlet”.
Konstnärsduon Cecilia Aaro och Matilda Fahlsten skapar ett större verk med titeln ”Vågsvall”. Det ser ut som en serie vertikala stavar.
– Metallackade ytor blir tåliga utomhus vid entrén från badsjön in i simhallen. En känsla av vågrörelser bildas av uppdelningen i färger, berättar konstnärerna.
I Konsthallen visar de ett textilt ”Monument”. En vacker mönsterportik i grått och skimrande blått.
Clay Ketter representeras med sina skisser och en modell. Slutresultatet kommer att bli överlappande, mjuka plexiglasformer i olika färger. Liksom de övriga tänkte också han på vatten, hav och vågrörelser.
Kristoffer Zetterstrand: "Mina mosaiker är som pixelgrafik på tre väggpartier".
Kristoffer Zetterstrand gjorde till en början 3D-modeller av simhallen och väggar. Därefter har han planerat in sina visualiseringar i mosaiker på tre väggpartier vid en mindre relaxbassäng. Titeln blir ”Vågform”, om vattnets rörelser även med tanke på vågor i havet.
– Jag samarbetar med ett italienskt företag som arbetar med en speciell kakelmosaik. Färgpigmenten tryckpressas in i mosaiker vilket gör de extra tåliga och ger ett skönt ljusspel, säger Kristoffer Zetterstrand.
Linköpingskonstnären Christina Ruthger överför sina akvareller på temat vattenbaserade mikroorganismer till etsningar på glas med titeln ”Flyt”.
Maja Erikssons "Love Letters".
Från Linköping är också Maja Eriksson. Hon studerar för närvarande på konsthögskolan i Glasgow. Hennes arbete handlar om att via textgestaltning förhålla sig till en äldre mosaik av danske konstnären Jörgen Nash i gamla simhallen.
Konstprojektledaren heter Peter Ojstersek. Han berättar om några av de mycket komplicerade krav som ställs i en varmfuktig miljö som de inte hade tillträde till.
– Jag är imponerad av de åtta konstnärernas visioner. Och det var också viktigt i projektet att vi kunde göra en film under processen. Personal och besökare skulle kunna se filmen och få en bättre kontakt med konstnärernas idéer och tankar, säger Peter Ojstersek.
Konstprojektledare och konstnären Peter Ojstersek berättar om bakgrunden till den film som också finns att se i konsthallen.
Åtta konstnärer, tre från Östergötland och fem från Stockholmsområdet.
– Simhallskonsten är en av de absolut största konstsatsningarna i Linköping i modern tid. Hållbar och långsiktig konst för kommande generationer i ett avancerat och mycket stort byggnadskomplex, säger Peter Ojstersek.