Skulptur, måleri, grafik
Pågår till 13 mars
Det nyhetens behag som popkonstens företrädare kunde dra nytta av på sextiotalet, är förstås inte längre åtkomligt. Jag ger mig inte in på spekulationer om varför det efter ett halvsekel fortfarande produceras bilder som i väldigt hög grad påminner om dem som såg dagens ljus i mitten av förra århundradet. Men klart är att det finns konstnärer som vill uppehålla sig inom genren och att det finns en publik som intresserar sig för den.
Att använda sig av attribut och företeelser inom masskultur och massproduktion har alltid varit ett signum för popkonsten. Den har en egen estetik, som dominerar även den här utställningen. Skulpturer exempelvis, får gärna vara roliga, leksaksaktiga och hämtade ur sånt som är allmänt förekommande för att sen omvandlas till konstföremål.
Skulpturerna som visas här är både roliga och hjärtknipande. De lackade ytorna förstärker bilden av icke-traditionella skulpturer. Pingviner och sköldpaddor försöker stoiskt kämpa på när deras miljöer utsätts för snabba förändringar. Alla har en vattenbehållare fastspänd på kroppen, eftersom det kan visa sig att det naturliga dricksvattnet tagit slut medan de vänt ryggen till.
Det som utrycks i målningarna kommer bara via ytan. Allt är ytterligt dekorativt, vilket är avsikten. Rent tekniskt är det mesta mycket skickligt utfört. Jag drar paralleller till de duktiga skyltmålare som fanns förr. James Rosenquist, den uppburne popkonstnären, inledde sin målarbana som sån.