Det är en stark koncentration av uttryck som Olle Schmidt visar i den här utställningen. Tidigare har jag bekantat mig med hans smått surrealistiska motiv, som återgav berättelser pm människor, natur och kultur i en spänningsfylld konfrontation.
Närmar sig dadaismHär finns lite av detta kvar i bilden "Gränslandet", men de flesta bilderna är porträtt; ansikten och huvuden som obevekligt stirrar på oss med sina dystoptiska budskap. Det känns som en minimalistisk inzoomning av tillståndet i världen.
Medan själsfränden Christer von Rosen berättar rakt på i en lite naivistisk anda, så verkar Olle Schmidt mer närma sig den dadaistiska världen, där just upplösningen av den traditionella estetiken förstärker budskapet. Bland de mest dadaistiska bilderna finns motivet "Framtidens horisont" - med vårdslöst flödande färger och texten OTUR.
Samtidigt finns porträttbilder med titlar som "Ut ur mig" och "Tid", som kan påminna om 1600-talets Caravaggio eller 1700-talets Goya. Vilken märklig blandning som Olle Schmidt åstadkommer i sitt fria sökande efter uttryck och motiv.
Vi kan medskapaSom den starkaste bilden upplever jag dock målningen "Rullande blick". Det starkt närvarande kvinnoansiktet stirrar här med sina jordglobsögon, och genomgår förändringar ju mer man tittar på henne. Var finns anklagelserna och var finns hoppet?
Styrkan i Olle Schmids måleri finns just i detta engagemang och i hans förmåga att öppet gestalta detta gentemot betraktaren, och på ett sätt så att vi kan vara medskapande i hans måleri. Men då måste vi ta oss tid!
LARS-OLA JOHANSSON