Grafik, teckningar, akvarell
Pågår till 26/10
Varje enskild konstnär vill nästan aldrig bli jämförd med andra konstnärer. Ändå kan man inte undgå att se några av den klassiska konsthistoriens mästare glida fram ur minnets källarvalv. Dit hör Albrecht Dürer, Piranesi, Caspar David Friedrich, Arnold Böcklin med flera.
Mattias Fagerholm arbetar i en omisskänlig grafisk tradition av teknisk briljans och poetiska dystopier. Det är som om själva det idoga, detaljrika konstruerandet av drömbilder motverkar världens dystra tillstånd och kommande apokalyps.
Men någon dödlig eller obotlig pessimism är det inte fråga om. Horace Engdahl formulerade en gång så stilfullt meningen: ”Världens undergång skulle vara en fullt uthärdlig tanke om det bara vore möjligt att ta en cigarett efteråt.”
Fagerholms svartvita mjukgrundsetsningar, blyerts- och kolteckningar samt några akvareller skildrar arkaiskt ödsliga landskap, skeppsbrott, hisnande arkitektur, minnesbilder från resor till Island, Antarktis eller städer som Berlin. Allt är konsekvent och mycket väl genomfört i hans koncentrerade, hårt skruvade stämningsläge. Till en början skulle det kunna upplevas som grått och trist, nästan helt befriat från människors närhet. En annan kritisk reflektion kan handla om vari det nyskapande ligger i denna konstform? Snarare är det kanske ett förvaltande med smärre förskjutningar och tillägg. Men det finns också en magisk suggestion i alla dessa bilder av storslagen scenografi. En trygg stadga som motverkar sammanbrott, ragnarök och yttersta domen. En skönhet av gråtoner, linjer, ytor och svärta.