Linköpings stadsbibliotek
(en trappa upp till vänster i entrén)
Utställningen pågår till 2 augusti 2015
Sommarutställningen i Linköpings stadsbibliotek går på tvärs mot förutfattade meningar. Här finns inget utrymme för somrigt gemyt i gröngräset. Här vare i stället platsen för klösigt, expressionistiskt måleri och surrealistiska objekt. Det känns mera som en museiutställning från modernismens tidiga 1920–1930-tal. Och ändå inte, förstås, eftersom verken är tillkomna i dag.
Och själva utställningstiteln lämnar väl knappast heller något utrymme för insmickrande publikflirt. ”Hinterland”, d v s landet bakom, det efterblivna landet. Är det Sverige som åsyftas eller måhända Italien där konstnären bott närmare 10 år. Och undertiteln ”konstutställning för pöbeln” skulle kunna betyda minst två saker. Dels den giftiga tolkningen att pöbeln, folket, inte begriper något, pärlor för svinen, dels ett kraftuttryck besläktat med ”för bövelen”. Håken vet.
Konst både kan och måste provocera konvenansen. Men helst då med ett elegant värjsnitt. Här är det väl mera murbräcka och slägga som gäller. Provokation för provokationens egen skull? Övertydlighet är sällan någon dygd.
Å andra sidan finns andra tolkningar. Här kan vi se en stark och angelägen samtidskritik, det Bruno K Öijer kallar ”dumheten”, inskränktheten, okunskapen, intoleransen. Stadsdelar som brinner och poliser som skjuter.
Chęcińskis målningar och objekt har en glidande mångtydighet och sammansatthet som är en kvalitet i sig. Konstverken är ofta mycket genomarbetade i sitt eget språk. De har en sårig täthet, som ibland bryts av fräck satir och humor. Speciellt i de olika objekten kan finnas referenser till andan i dadaismens förgrundsgestalter som Man Ray och Marcel Duchamp. Den uppstod ju under första världskrigets galenskaper och banade väg för surrealismen på 1920-talet.
Chęcińskis återkomst ger mycket att fundera över likt bittra droppar i sommardrinken.