Rörlig form – formad rörelse
Pågår till 30/11
Den nya utställningen på Passagen skiljer sig mycket från tidigare utställningar. Dels består den enbart av skulpturer i rörelse, där rörelsen är stillsam och ibland knappast märkbar, dels låter den utställningslokalen framträda som just ett utställningsrum. Det är Göteborgskonstnären Peter Kruses största utställning hittills och han fyller konsthallen med sina 26 objekt.
Det är ofrånkomligt att man tänker på den stora utställningen "Rörelse i konsten" på Moderna museet 1961, där Jean Tinguely visade sina våldsamt rörliga skulpturer, och som kom att utgöra startpunkten för Moderna museets mest rebelliska tid.
Långsamhetens lov
Någon rebell är Peter Kruse knappast, snarare en eftersinnande filosof, som förenar sina tanker med en mekanisk rörelse, där själva rörelsen motsäger de skulpturala objektens innehåll. Han balanserar sin konst genom rörelsens långsamhet och som ger förutsättningar för sublima skiftningar. I motsats till 1960-talets rörelse i konsten, som inspirerades av filmen och den rörliga bilder har Peter Kruse gått från att han varit filmare till att rörelsen i skulpturen utspelas direkt inför ögonen på betraktaren.
I skulpturen Yxa släpas en upp och nedvänd yxa långsamt, mycket långsamt, längs golvet medan yxans symbolvärde som våldsverktyg tonas bort och blir till parodi. Det blir nästan en naiv mekanisk rörelse, en långsamhetens lov.
Erotiskt uttryck
En annan skulptur utgörs av ett slitet bord på vilket står en veckad kon med ett moln ömsom bolmande och insjunkande. Tonen är poetisk, bordet slitet och passé men omskapat till ett kärnkraftverk. Sådana motsättningar är Peter Kruses drivkraft och som betraktare får man inte bara falla för de humoristiska rörelserna utan också söka nå den finstämda satiren i konstverken.
En trenchcoat med sober manlig kraft är fylld av små armar av Barbiedockor och skapar ett surrealistiskt och delvis erotiskt uttryck för kontrasten mellan manligt/kvinnligt och med rötter hos en av surrealismens pionjärer Man Ray.
Finurligt grubblande
Man gör klokt i att besöka utställningen med en stor portion tålamod. Skulpturen Korridoren visar en figur, som rör sig genom en ändlös korridor för att omedelbart börja om. Ett sisyfosverk som presenterar den moderna slaven i maktens korridorer, utförd med lågmäld samhällssatir.
Peter Kruse är på samma gång en relikt i modernismen – och en förnyare, där det flegmatiska bildspråket är inåtvänt och finurligt grubblande och där det dämpade tempot får oss att inse att det finns konstnärliga värden i annat än nyheter. Passagen har just nu omvandlats till den skulpturala poesins oas.