Måleri
Stafetten nr 27
Visas till den 1 mars 2015
Det sedan länge etablerade systemet med "Stafetten" har en del inbyggda fördelar. Exempelvis kan en publik få möjlighet att stifta bekantskap med verk av konstnärer som av olika anledningar inte framträder särskilt ofta. Till den kategorin hör Sussanne Andersson, som har hållit en rätt låg profil under åren.
Personligen hade jag gärna sett mer från hennes ateljé. Nu visar hon tjugosju nya, eller relativt nya målningar, från små till "normalstora". Det är en intressant och spännande kollektion med ett par riktiga toppar och de övriga på en habil och jämn nivå.
"Att vara konstnär är att skapa något som inte finns förrän man gör det", har Linn Fernström sagt. Det där stämmer på Sussanne Andersson. Hon har en förmåga att träda in genom intuitionens port på ett sätt som lotsar henne fram mot kompositioner som attraherar och som framstår som egensinniga.
Allra bäst lyckas hon med sina halvabstrakta, expressiva målningar. De kan också ha föreställande inslag. Färgsättningen är ofta påfallande lyckad och utgör en viktig länk i helheten. En berättelse finfördelas som i en tombola. Flimrar runt. Allting stannar upp, men bara för delar av en sekund. Bilden som uppstår frigörs via Sussannes konstnärliga förutsättningar. Ofta får den något självklart över sig. Dessutom erbjuder den vägar och stigar för en fortsättning, med en mängd olika valmöjligheter. Till det kommer de estetiska kvalitéerna.