Måleri, grafik
Visas till 12 september
En blå, jungfruligt frisk vattenström banar sig väg i ett torrt och stenigt landskap. Vattnet glittrar och sjunger. Sanden och stenarna bereder det plats, om än inte utan motstånd. Underlaget suger också girigt i sig av den rinnande, jublande strömmen. Att vattnet verkar så livfullt beror till en del på den pointillistiska tekniken, men också på den energiskapande kontrasten mellan det sandgula och det blå.
Till en början ter sig Jolanta Johnsons målningar på Skådebanan lite platta och allt för stiliserade. Men efterhand tydliggörs rörelserna i dem, liksom det livsbefrämjande i motiven. Det här är ett ganska ovanligt måleri, som domineras av en långsamhet och av uttryck för naturens kraft.
Teknisk skicklighet bevisar konstnären främst i sju större tryck, som i verksförteckningen redovisas som "egen teknik". Samtliga föreställer huvuden, sannolikt avfotograferade och därefter bearbetade. De avbildade människorna är alla gamla. Varje rynka verkar ha kommit med på bilderna.
Men det som främst utmärker dem är inte åldrandets nivå. På ett lite diffust, men ändå otvetydigt sätt, antyder Jolanta Johnson människans del i det kosmiska, hennes plats i universum. Även de här bilderna har ett förtröstansfullt lugn över sig. Det är som om hon i åldrandet vill skildra människans gradvisa återförening med det kosmiska.
Parallellt med den här utställningen visas målningar av samma konstnär på Cafégalleriet i Linköpings Stadshus.