Målningar, objekt
Visas till 20 juli
Genomgående finns ett naivt drag i Härds målningar. Möjligen är det till viss del avsiktligt, även om det inte förefaller så. I partier förekommer en mer upplöst, "målerisk" teknik. Konsekvensen blir att en och annan bild känns lite obalanserad, eller inte fullt ut genomförd. Å andra sidan kan man se det som att den här omständigheten fyller en funktion. Utan det mer upplösta skulle figurationerna te sig väl petiga.
En egenskap som bidrar till att rädda målningarna precis över gränsen till det godkända, är sammansättningen av färger. I de flesta fall är det den som gör att blicken inte omedelbart söker sig över från en bild till nästa.
De flesta målningarna är konstruerade som berättelser, eller utsnitt ur sådana. Likt en del andra nutida konstnärer sammanför Härd naivism med en sorts surrealism. Jag har ännu inte sett en helt lyckad utställning med den här mixen. I det här fallet är det dessutom så att det naiva och det mer surrealistiska växelvis får spela huvudrollen.
Ett par målningar är dock först och främst abstrakta. De gör i och för sig att det totala intrycket haltar något, men samtidigt höjer de den konstnärliga kvalitén.
Berättarglädje och rik fantasi är utmärkande för utställningen. Ur min synvinkel vore det önskvärt att konstnären satsade på att reducera antalet figurer, eftersom anhopningarna ger ett rörigt och nyckfullt intryck. Där färre färger har använts blir helheten mer harmonisk.