En ny verklighet. Målningar 1962-1976
Vernissage söndag 7/9 kl 14. Pågår till 23/11
Nu kan vi se dessa fantastiska målningar, hela 28 stycken, på Östergötlands museum. Ett mycket bra och viktigt initiativ. Utställningen har samproducerats av Jönköpings läns museum och Länsmuseet Gävleborg.
Här får vi verkligen bevis på att bra konst inte enbart handlar om tekniskt kunnande. Det handlar om att skapa och gestalta stämningar, känslolägen, atmosfärer som berör oss emotionellt, inte bara intellektuellt. Billgren var mästerlig på att måla nästan magiskt sugande dukar. Bildutsnitten var djärva och originella.
Han lyckades kombinera kunnandet från klassiskt akademiskt måleri med något nytt, den samtida närvaron med nerv och laddningar. Långt före photoshop och dagens sociala medier utvecklar han en egen bildvärld. Precis som Vermeer på 1600-talet arbetar Billgren oftast med den intima närmiljön med hemmet, familjen och vännerna. Men – den där apterade stämningen! Det är något annat i målningarna. Allt står stilla, håller andan – precis innan allt exploderar eller imploderar i en katastrof. Sekunder senare tar ett Norén-drama plats. Så känns det.
Ola Billgren tog säkert intryck från amerikansk fotorealism, men samtidigt var han kulturellt mest europeiskt orienterad. Hans konstnärskap är i ständig rörelse och kan delas upp i tre faser. Först ungdomsårens abstrakta måleri, därefter fotorealismen och den sista perioden i gränstrakterna mellan det abstrakta och föreställande.
I mitten av 90-talet tog jag kontakt med Ola Billgren och arrangerade en utställning med hans verk i dåvarande RIX-galleriet, Linköping. Minns att jag var förvånad över hans lågmälda, kamerala framtoning. Närmast pedantisk, sirlig, artig och oerhört noggrann var han i stort och smått. Trots min enträgna vädjan om att det skulle finnas med oljemålningar på utställningen, så ville han inte. I istället blev det stora foton, magentafärgade cibachromer, som han samproducerade med den unge konstnären Jan Svenungsson. Dessutom egna fotografier från Alicante samt några små svartvita ungdomsfoton.
Fullt klart är att Ola Billgren ville vara med sin tid i bild och text. Hans integritet var stor. De egna texterna var kända för att vara snåriga och kryptiska. Den konkreta sinnligheten och dofterna i målningarna är det vi kommer att minnas. Ta tillfället i akt nu att se dem. Det är sällan de visas. En njutning för ögat och den reflekterande tanken.