Deras tekniker, uttryck, sätt att arbeta är väldigt olika. Trots det åstadkommer den här duon en visning där de enskilda verken kompletterar varandra och drar, om inte åt samma håll, så i alla fall mot mål som väsentligen befinner sig inom jämförbara intressesfärer.
Tobias Törnqvists teckningar och koppargrafiska blad kännetecknas av tunna linjer och en närmast lågmäld svärta. Det han skildrar, eller konstruerar, är situationer med en sorts skruvad dramatik, vars essens verkar besläktad med den hos storheter som Leif Elggren eller Franco Leidi. Alltså handlar det om spännande bilder, där varje blad vill vägleda till en öppning i ett pågående mysteriöst förhållande.
Jenny Ahlström visar skulpturer och objekt. En del av dem uttrycker på samma gång ett lugn och förvarnar om annalkande uppror av en art som strävar mot förädling. Samtliga berättar om en pågående process, exempelvis där något "lite fyrkantigt" övergår i vackra, generöst flödande pärlanhopningar. Ur två träskivor, sågade ur en stam som kanske vuxit i trollskogen, sipprar skimrande pärlor, lika bedårande som de som härrör ur havsdjupen.