Double view
Med Michaela Dahlberg, Thomas Edetun, Roger Metto, Helmtrud Nyström, Lucas Rahn, Viktor Rosdahl och Maria Hall
Pågår till 17 augusti
Konsthallen Passagens sommarutställning invigdes 5/6 och har fått titeln "Double View – samtida landskapskonst".
Konsthallen har bjudit in sju konstnärer, födda mellan 1939 och1980, som representerar den svenska landskapskonsten just nu och som visar landskapsmotivets komplexitet. Urvalet är ju subjektivt men nog skulle jag gärna sett en konstnär som arbetar med fotografi som Annika von Hausswolff eller med en målare i storformat som Andreas Eriksson för att ge ytterligare mångsidighet.
Men det är ändå en intressant och delvis överraskande utställning, som visar att landskapet numera är mer en scen, i vilken händelser äger rum, än en avbildning och att landskapet likaväl kan vara ett inre landskap eller stadens landskap. Begreppet har sålunda vidgats betydligt i den postmodernistiska konsten.
Helmtrud Nyström är den äldsta utställaren, men hennes målningar skiljer sig från den intagande grafik med fantasilandskap som hon är mest känd för. I målningen "Vattenprov" står tre människor till midjan, i det vattensjuka landskapet och konstnären lämnar till oss att fundera över om vattnet stiger eller sjunker. Ett eko av klimatförstöring paras med en undergångsstämning, som gör målningen intensiv och problematisk. Även Lucas Rahns små målningar har en doft av undergång inte minst genom att bränt landskap också är en brandskadad målning.
Viktor Rosdahls monumentala bilder har en nattlig gråsvart atmosfär, där landskapen är delar av en stad eller en bit av kosmos. Titeln på en av målningarna, "Kallt som ett fattighus", understryker hopplösheten och det djupa vemodet.
Den ende lokale konstnären är Thomas Edetun, som med sina kraftfulla målningar anslår en helt annan ton av tillförsikt inför naturen och dess framtid. Målningen "Haven" med en målerisk kraft låter landskapet vibrera av liv med fåglar från en barock värld. Mer melankolisk är "Teenage Breakdown" med en ung pojke i ett landskap med en slottsruin i bakgrunden och där pojken befinner sig på gränsen mellan landskapet och utställningsrummet. Jag tror aldrig att jag har sett ett så fullödigt måleri av Edetun tidigare. Han är en landskapsmålare av hög klass.
Roger Mettos målningar i starka färger har sina rötter i syntetismen men drivs av samma tillförsikt för naturens kraft. Mer drömsk är Micaela Dahlbergs kollektion med bland annat en säng i en gröntonig skog, där trädstammarna står och väntar på att sängen inte längre ska vara tom.
Landskapsmåleriet är inte dött men det har gått nya och annorlunda vägar. Det visar denna finurligt sammansatta utställning med många nya och ganska okända konstnärer. Passagen ger publiken en inblick i svensk konst, när den är en del av vår kulturella vardag.