Utställningen pågår till 4 juni
Nu har vi chansen att se samtliga 24 konstnärer representerade med sammanlagt 49 verk. Hela väggen i det s k Stafettgalleriet på museet är fyllt med grafiska bilder i alla olika tekniker. Det borde vara en omöjlighet. Hopplöst rörigt skulle man tro. Men det fungerar överraskande bra. En skickligt komponerad hängning och övervägande anpassade format gör att ingen i bildkören tar över den andra.
De individuella rösterna från en kollektivverkstad bärs fram tydligt och balanserat. Särarterna syns. Samtidigt är det häftigt med Krogen en masse. I övrigt har scenografin förstärks med rekvisita och textad information. Bäst gillar jag de tre sköna hängande veporna från taket som visar fotografiska utsnitt från hyllor och färgburkar.
Krogen Amerika i Linköping byggdes upp som Östergötlands grafikcentrum åren 1982–1983 med visst stöd från kommunen. Men mycket arbete har varit ideellt under knappa villkor. Ändå har ”Krogen”. som den kort och gott kallas, överlevt alla år och lever starkt ännu. Ett stort antal konstnärer i regionen har kunnat utveckla sig konstnärligt via alltmer mångfacetterade grafiska tekniker. Inte minst har den digitala revolutionen betytt mycket. Ett flertal konstnärer har haft en uppfinningsrik och odogmatisk lust att experimentera fram nya kombinationstekniker.
Trender har kommit och gått som sig bör. På den aktuella utställningen ser man genomgående att alla arbetar med ett berättande och föreställande bildspråk. Inga abstrakta luftslott här inte. Färggrafiken dominerar över svartvitt. Känslomässigt finns stråk av vemod, melankoli i motivkretsar av natur, människor och miljöer.
Samtidigt finns uppenbart stora portioner av bildlusta och aptit på livets oändliga buffé av visuella rätter. Krogen serverar och vi provsmakar ömsom delikatesser, ömsom beskare varianter, men sällan likgiltigheter. Krogen Amerika gör skäl för sitt namn, en emigrationskrog för tankens och känslans rörelser utåt och inåt i verklighetens och fantasins vidsträckta landskap.