Klassicism och geléhallon på Passagen

More than Violet av Julia Peirone, Konsthallen Passagen, Linköping. Pågår till 26 maj

Det är som att komma in på ett klassiskt porträttmuseum, när man öppnar dörren till Konsthallen Passagen, där det visas en utställning av fotokonstnären Julia Peirones.

Första intrycket är att dessa porträtt av unga damer tillhör 1600-talets porträttradition. Det är nämligen till det yttre porträtt formade på klassiskt sätt mot en mörk bakgrund och med ljuset framhävande huden och karnationen. De unga flickorna fyller hela bildytan och kommer mycket nära betraktaren.

Men Julia Peirone avlockar sina unga tonårstjejer både deras vilja att vara vackra och behagfulla och deras inneboende osäkerhet och sårbarhet. Det är gripande bilder där det barnsliga och omedelbara möter den begynnande vuxenheten.

Modellerna äter vita godisbitar som under ett kort ögonblick liknar vampyrtänder samtidigt som modellens ögonlock blir tunga och nästan slutna. Därigenom blir det kusliga genomträngande porträtt av vilsenhet i en fåfänglig värld.

Julia Peirone är en fritt skapande konstnär som använder fotomediet till att framkalla tillfälligheternas paradox, vilka vi korrigerar in live genom vår intuitiva förmåga att välja bort det obehagliga och stötande. Inför hennes foton har vi inte den möjligheten. De berör oss antingen vi vill eller inte.

Hon har haft en av den svenska fotografins stora förnyare, Tuija Lindström, som lärare och liksom hos henne finns en stark feministisk styrka i bilderna.

En serie dansbilder där det mörka håret böljar mot den bleka huden har en stark narcissistisk dragning genom att flickan dansar med sig själv. Fotografen har kopierat ihop olika dansbilder och skapat helt nya dansbilder, som handlar om linjerna mellan flicka och kvinna och om skönhet och självförverkligande.

Julia Peirones bilder är detaljskarpa och avslöjar minsta lilla defekt. Med en serie bilder med hårsnoddar för hon ett minimalistiskt berättande, där hårsnoddens form är perfektionistisk, men med några kvarsittande hårstrån från förra användaren blir innehållet förändrat till en människas avfall. Perfektionismen blir avklädd.

Hennes ljussättning och formkänsla skapar samtidigt bilder av förhöjd poetisk känslighet. Själv har hon uttryckt det med att det skall lukta hallon om hennes utställning. Som ett geléhallon man hittar i jackfickan, lite smutsigt och grusigt!

Men framförallt är det doften av utsökt konstfoto som möter oss.

GUNNAR LINDQVIST