Fotografi
Rimforsa
Pågår till 12 april
På ett starkt berörande sätt skildrar Marta Bordin sin livskris. Känsliga, sköra fotografier på canvas ställs samman med korta texter. Men bild och text illustrerar inte varandra utan är självständiga uttryck för djupare tillstånd, stämningar och vardagssituationer. Den plågsamma relationen till mannen kontrasteras mot kärleken till de två små barnen.
Precis när hon somnat väcker han henne. Gång på gång, natt efter natt. Hans blick är svart. Så småningom lämnar hon honom. Men under krisens förlopp har hon skrivit ner noteringar och utsagor. På utställningen återfinns dessa som korta, närmast poetiska textfragment. En viktig poäng är det uppförstorade typsnittet från en gammal sliten skrivmaskin med nötta nedslag och begagnat färgband. Själva bristfälligheten i teknisk briljans blir också ett uttryck för själens slitna jag.
Kontrapunktiskt växlar texternas svarta innehåll mot humorn och värmen från barnens reflektioner kring tillvarons mysterier.
Detta är en mycket personlig utställning samtidigt som den är allmängiltig. Marta Bordin skriver i en förtext: ”De flesta av oss går någon gång igenom en livskris och kommer ut på andra sidan.” Genom att ha förmågan att ge form och uttryck åt sina egna känslor kanske hon hjälper andra med sitt levande och överlevande.
I dag kan man ofta fundera över sammanhangen mellan exploaterandet och utelämnandet av människors privata liv i sociala medier sett i relation till konstnärliga iscensättningar av samma känslor. Behöver vi börja skydda oss själva och vår integritet mot den digitala världens kannibalismer? I konsten finns ett naturligt skydd via de språkliga förklädnaderna. De basala grundkänslorna är förmodligen desamma, men sätten att formge och iscensätta sina erfarenheter är helt olika.