Vi kom i god tid före invigningen i lördags och tänkte kanske att det stora hänglåset på dörren kommer att öppnas i samband med ceremonin. Men det ska vara låst. Bortsett från praktiska säkerhetsskäl finns det kanske en undertext av laddad symbolik i detta. Den judiska kulturskatten inlåst men öppen för insyn. Iscensättningen fungerar som ett spännande tittskåp med fasta och roterande mönstertyger, nyskapade av Elsa Chartin.
Rörligheten, migrationen, ”den vandrande juden” som myt och fakta i kontrast till de stillastående tygerna. Varma och svala färgställningar. Apterade innebörder som man kan tänka mycket kring.
Som textilkonstnär har hon haft ett flertal utgångspunkter. Givet var den judiska mönstertradition som Jacob Marcus introducerade i Norrköping i slutet av 1700-talet. Men rötter finns också i äldre indisk och persisk mönsterhistoria samt japansk shibori. Elsa Chartin har förstås formgivit och producerat ett eget verk ovanpå dessa äldre lager. Stora blommiga former med referenser till bomullsblommor, tulpaner och rosor.
”Kattun”, det måtte väl vara en försvenskad variant av engelskans ”cotton”, bomull. Men det sägs inte mycket om detta i den annars informationstäta och matnyttiga broschyren som ledsagar Judiska museets vandringsprojekt med sex olika medverkande städer. Fascinerande och spännande historier i alla led. Och valet av den före detta textilstaden Norrköping är ju självklar som en av de tre städer där judar fick bosätta sig enligt judereglementet från 1782.