Här handlar det i allt väsentligt om dokumenterande bilder. Men de flesta, för att inte säga samtliga, är underkastade ett vibrato som för dem mot konstens domäner. Jörnmark är känd för att söka upp övergivna platser. Många av dem, i synnerhet de som verkar ha lämnats i all hast, slår an någonting i oss.
Det där gäller i hög grad nedlagda bensinmackar, motell, industrilokaler och liknande. Det kan verka som om föremål, byggnader, ja platsen i sig, gör allt för att fördröja nedbrytningen. Just den aspekten framhävs i de här fotografierna.
Jörnmark har närmat sig problematiken med att skildra förfall, på ett sätt som berättar om långsamheten i processerna. Han har blick för komposition, vilket ökar spännvidden hos det som avspeglas.
Den här utställningen är intressant ur flera aspekter. Fotografen är en urban explorer-pionjär och har förmått ta sig till och in i komplex som varit generellt obekanta eller sparsamt skildrade. Man delges glimtar av Detroits bottenlösa förfall, av påkostade semesteranläggningar som lämnats vind för våg, av fashionabla hotell som ingen sökt sig till på länge.
Jag tror att många av dagens människor vore betjänta av upplevelser av långsamhet, av möjligheter att "ta in" utan att snegla på klockan. Jörnmarks bilder domineras av en påfallande långsamhet. En speciell skönhet gömmer sig i det utslocknande, men framträder vid minsta indikation på visat intresse från betraktaren.