Max Book beskriver hur verket "Kampa tom lampa" kom till. Efter att ha applicerat fotogen med hjälp av en blomspruta lät han eld sätta sin prägel på delar av målningen.
– Det var strax innan vintern. Jag hade målat utomhus och färgen hade inte hunnit torka när det blev minusgrader under natten, så den vattenbaserade färgen frös till is. När det sedan blev plusgrader på morgonen hade iskristallerna format färgen.
Går man nära målningen och studerar den ser man mycket riktigt hur färgen är liksom kristalliserad på vissa ställen. Det handlar om att till viss del släppa kontrollen, förklarar Max Book.
– Det går inte att måla en sån här bild på ett vanligt, rationellt sätt, säger han.
Målningen bör för övrigt också betraktas på lite avstånd – då kan man upptäcka de två gestaltarna som brottas framför den nedlagda macken som är det tydligare motivet.
Max Book som är född i Långsele fick ett genombrott vid sin första separatutställning 1980, och är en sedan länge väletablerad konstnär, även professor på Konsthögskolan i Stockholm 1995–2000.
Han har varit med i flera olika konstnärsgrupper, bland annat Walda-gruppen som väckte uppmärksamhet med en utställning på länsmuseet i Linköping 1984. Men på Passagen har hans verk inte visats tidigare. De flesta av de omkring tjugo verken i utställningen "Uppe vid stora vägen" är från de senaste åren.
Max Book vill inte låsa sig vid ett specifikt tema när han berättar om verken. Men genomgående är en problematisering av verkligheten; även om han kanske inte längre kallas postmodernist rör sig motiven kring frågan om sanning och olika verklighetsuppfattningar.
– Målningarna innehåller många vardagliga saker, men inte i ett begripligt sammanhang, allt är liksom utspritt. Verkligheten i dag är mera drömlik, det finns inte riktiga sammanhang som är så tydliga längre. Verklighetsbegreppet har blivit osäkert, man vet inte längre vad som är sant och falskt. Jag är intresserad av att locka fram de stämningar som kan beskriva det, förklarar Max Book.
Men konsten ska framför allt ge en upplevelse:
– Viktigast är den visuella upplevelsen. Innehåll, innebörd, åsikter, sånt kommer i andra hand. Lyckas man inte få med en åskådare på tåget har man misslyckats. Jag vill dra in en åskådare i en upplevelse, men inte styra.
De mörka inslagen till trots:
– Man ska bli upplyft och inte nedtryckt, summerar Max Book.
