Åke Hodell – från stridspilot till rebellisk konstnär
Flygvapenmuseum, Linköping
Pågår till 30 mars 2014
Åke Hodell var en av det svenska avantgardets spjutspetsar inom litteratur, musik och konst på 1950-60-talen. Hans performances och happenings på Moderna museet har blivit legendariska och hans gränslösa diktsamlingar experimenterade med språket som form, ljud och ordergivning.
Nu visas en utställning med hans ljudverk och collage på Flygvapenmuseum. Eftersom Åke Hodell var antimilitarist och en stark motståndare till all slags maktutövning så är det något av en paradox att initiativet till utställningen kommer just från museet. Men det signalerar också museet som ett öppet forum för granskning av den egna verksamheten och dess innehåll.
Multikonstnär
När man träder in i utställningen blir man lätt förvirrad ty på väggarna möts man av textblock. Det är Hodells texter i bokverken som förstorats upp och visas tillsammans med bildcollagen från böckerna, men viktigast av allt med hörlurar eller högtalare får man ta del av de ljudverk som Hodell skapade. Han var den multikonstnär som blandade bildkonst, ljudkonst, poesi och performences.
Museets utställning är genomarbetad och förmedlar verkligen den stämning som uppstod på Moderna museet när verken framfördes i original. Eftersom jag själv hade tillfälle att vara med på sådana föreställningar på 1960-talet blir jag mycket imponerad.
Bombkrevader
Åke Hodell utbildade sig till stridspilot 1941 men störtade och fick omfattande skador. Efter en lång sjukhusvistelse började han med teater och skrev också teaterstycken. Med sin absurda poesi förenade han ett politiskt engagemang med en experimentell form, som ofta bottnade i flygkraschen.
På Moderna museet framfördes 1964 "Lågsniff" med en pilot som var poet och en signalist och med publiken som charterresenärer till Mallorca. Poeten ropade "Låt poeterna komma" medan signalisten sände morse och olika signaler och poeten läste en dikt av Carlos Alvarez, som var fängslad i Francos Spanien. Men den drunknade i bombkrevader och stridsoljud.
"I gevär"
Hodell blev en portalgestalt i den avantgardiska diktningen och mycket återgår på hans militära bana, bland annat "I gevär", som under åtta minuter består av ett utdraget, ilsket i för att avslutas med gev och ett tungt ä och ett mullrande r.
Hans anarkistiska hållning gjorde att ingen makthavare undkom honom antingen det var Nixon eller Lenin men hans satirer är fyllda med humor och infall.
Det är en utställning, där man måste se och lyssna på samma gång och därför måste man besöka den. Det går inte att beskriva den.
General Bussig
Hans collage till general Bussig visar på fragmenten av innebörder och ord, som vi kan tolka och sätta samman. Men som har så starka band till ljudet att vi förnimmer orden som ljud. Det är ett skickligt manipulerande av våra sinnen och med rötter i modernismen som Kurt Schwitters och i popkonsten som Rauschenbergs combines.
Hodell var verkligen barn av sin tid. Men han var mer mångsidig än de multikonstverk som framförs på Flygvapenmuseet.
Han skrev 1981 "Maratonpoeten", som skulle innebära 42 km långa dikter. I den skriver han som en förutsättning:
”Helst bör man inte ha någon kropp och framför allt ingen tyngande själ”.