Tre ALKA-konstnärer i Galleri Gjuteriet mitt i utställningen. Från vänster Mattias Hofvendahl, Stina Opitz och Björn Svensk.
Galleri Gjuteriet är nu fyllt med täta associationer. Här kan man stanna länge, njuta och minnas. Objekt, målningar, foto, skulptur och video bär mättat stoff för tanke och känsla.
Alfred Hitchcocks ”Vertigo” brukar alltid dyka upp. Men i stället har Stina Opitz och Olle Schmidt var för sig valt att gestalta det legendariska huset i skräckfilmen ”Psycho”. Och Björn Svensk berättar att huset i sin tur var inspirerat av en målning av Edward Hopper: ”House by the Railroad”.
Själv bjuder Svensk in oss till några väl valda och välformulerade akvareller. Det är bara att applådera att han väljer Harry Dean Stanton i hans sista film ””Lucky”. Stanton var ju världens mest berömde birollsinnehavare fick här till sist spela huvudrollen. Slutspelat. Frid över hans minne.
Till min glädje finner jag också Schmidt har gjort en målning med titeln ”Down by the river”. Det måste vara Joseph Conrads klassiker ”Mörkrets hjärta”, tänker jag. Och filmerna vi minns som ”Afrikas drottning” och ”Apocalypse Now”.
Det är rena drömmen att vistas i utställningen. Luften blir mättad av alla referenser. Snacka om bildningsresa. ”På spåret” borde skicka hit ett tåg på järnvägen strax utanför.
1. Lars Hoffstens ”This is not popcorn” med en fyndig referens till Magrittes målning ”This is not a pipe”. 2. Stina Opitz ”Huset som Gud glömde” med referens till Alfred Hitchcocks legendariska skräckthriller ”Psycho” (1960).
Biosalonger och film – plats för popcorn. Både Lars Hoffsten och Hasti Radpour har byggt några snygga iscensättningar med objekt. Elin Redin visar ”Tre små scener” i liten skala. Här får man gnugga sig ordentligt och försöka minnas. Bra övning för de små cellerna.
Thomas Edetun är ju en gudabenådad målare. På sistone har han medvetet saboterat för sig själv och för oss som tycker han är bra. En del förskräckliga verk visade han i fjol. Men nu är det gjort och nu är han tillbaka igen med sina avancerade och gnistrande färgackord. Kolla den rika färgsättningen i målningarna ”Hell” och ”Galen”. Här bjuds minsann inte på några kladdigt insmickrande titlar. Konst ska också riva i skinnet.
1. Thomas Edetuns oljemålning ”Hell”. 2. Eva-Karin Strand-Wåtz oljemålning ”Som en dans”, en av flera av hennes välgjorda målningar
Vibeke Mathiesen utforskar och arbetar alltid med säker hand och koncentrerad blick för det okonventionella och kreativa fotografiets konstart. Här uppmärksammar hon filmer som till exempel Victor Sjöströms filmatisering (1921) av Selma Lagerlöfs ”Körkarlen”.
Apropå litteratur, konst och film så återfinns Marguerite Duras i Mattias Hofvendahls lilla installation med egen bok och dubbelexponeringar med en film. Hög densitet i microformat.
Christer Fällman skriver om konst i Östergötland.
Christer Fällman skriver om konst i Östergötland